Strax före fem i morse fick Morris ett stort hingstföl som är brun med en hjärtformad bläs/skjuten stjärn och tre vita kotor, om jag såg rätt. När jag lämnade dem hade han inte hunnit äta än, så jag hoppas att han kommit på tricket innan jag ska åka på skolan.
De senaste dagarna har vi gjort lite av varje ... Igår gjorde jag dock inte särskilt mycket nytta, för jag fick en blödning tidigt på förmiddagen och skickades in med ambulans till sjukhuset eftersom risken var att moderkakan börjat lossna vilket den förstås inte får göra. Efter att både jag och bäbisen undersökts och jag fått medicin intravenöst för att blödningen skulle upphöra beordrades jag säng - eller i alla fall viloläge i en vecka framåt och fortsatt medicinering hemma med tabletter... Läkaren ville att jag skulle stanna kvar över natten eftersom vi har ungefär 7 mil till sjukhuset, men jag lyckades övertyga henne om att jag ska vara så stilla och åka in igen vid minsta tecken på förnyad blödning så jag blev hemsläppt vid sextiden på kvällen. Sjukskrivningen slapp jag också under förutsättning att jag bara har de absolut nödvändigaste lektionerna och tillbringar resten av dagarna utan att röra mig mer än till och från bilen. Att bära något eller träna är bara att glömma ... Förmodligen har moderkakan släppt lite i en kant.
I natt sov jag i en timme,och sedan har jag legat vaken och vridit och vänt mig. Jag kollade inte på Morris juver igår, så jag tittade på hästarna i hagen flera gånger under natten, och de stod så lugnt och åt. Strax före fem bestämde jag mig för att det fick vara morgon (vilket en fågel utanför sovrumsfönstret irriterande nog hävdat sedan ett i natt), och när jag tittade ut på hästarna igen såg jag att de stod samlade runt något mörkt som låg i höet. Det tog inte många sekunder innan jag insåg att det måste vara ett föl, så jag skyndade mig ut för att se att det stämde för att inte väcka någon i onödan. Och mycket riktigt så låg fölet där, precis ny och med hinnorna kvar runt bakdelen. Alla stona stod och slickade på honom i tyst samförstånd (jag fattar inte att Morris tillät det), och jag krånglade bort hinnorna och gick in för att hämta Patrick för att fölet skulle slippa ligga ute i två graders värme, även om det faktiskt var molnfritt och fint väder. Vid det laget hade förstås Philip vaknat, så han fick också följa med ut. Patrick bar in fölet och tog sedan med sig en frysande Philip in igen, och jag bröt nog mot nästan alla förhållningsregler jag fått av läkaren ... Jag mockade, bar in en vattenhink till Morris, hämtade hö och torkade fölet och lyfte sedan upp fölet på benen för att se så att han åtminstone hade lust att leta efter maten. Patrick skulle besiktiga släpvagnen redan halvåtta i Hammarstrand (av alla ställen; det fanns inte tid någon annanstans), så han var tvungen att åka tjugo över sex. Tio över tio ska han vara tillbaka i Hammarstrand igen med husvagnen ...
Nu ska jag ut en sväng igen i stallet. En del av efterbörden har inte kommit ut än så jag ska gå en sväng med Morris för att se om det hjälper.
De senaste dagarna har vi gjort lite av varje ... Igår gjorde jag dock inte särskilt mycket nytta, för jag fick en blödning tidigt på förmiddagen och skickades in med ambulans till sjukhuset eftersom risken var att moderkakan börjat lossna vilket den förstås inte får göra. Efter att både jag och bäbisen undersökts och jag fått medicin intravenöst för att blödningen skulle upphöra beordrades jag säng - eller i alla fall viloläge i en vecka framåt och fortsatt medicinering hemma med tabletter... Läkaren ville att jag skulle stanna kvar över natten eftersom vi har ungefär 7 mil till sjukhuset, men jag lyckades övertyga henne om att jag ska vara så stilla och åka in igen vid minsta tecken på förnyad blödning så jag blev hemsläppt vid sextiden på kvällen. Sjukskrivningen slapp jag också under förutsättning att jag bara har de absolut nödvändigaste lektionerna och tillbringar resten av dagarna utan att röra mig mer än till och från bilen. Att bära något eller träna är bara att glömma ... Förmodligen har moderkakan släppt lite i en kant.
I natt sov jag i en timme,och sedan har jag legat vaken och vridit och vänt mig. Jag kollade inte på Morris juver igår, så jag tittade på hästarna i hagen flera gånger under natten, och de stod så lugnt och åt. Strax före fem bestämde jag mig för att det fick vara morgon (vilket en fågel utanför sovrumsfönstret irriterande nog hävdat sedan ett i natt), och när jag tittade ut på hästarna igen såg jag att de stod samlade runt något mörkt som låg i höet. Det tog inte många sekunder innan jag insåg att det måste vara ett föl, så jag skyndade mig ut för att se att det stämde för att inte väcka någon i onödan. Och mycket riktigt så låg fölet där, precis ny och med hinnorna kvar runt bakdelen. Alla stona stod och slickade på honom i tyst samförstånd (jag fattar inte att Morris tillät det), och jag krånglade bort hinnorna och gick in för att hämta Patrick för att fölet skulle slippa ligga ute i två graders värme, även om det faktiskt var molnfritt och fint väder. Vid det laget hade förstås Philip vaknat, så han fick också följa med ut. Patrick bar in fölet och tog sedan med sig en frysande Philip in igen, och jag bröt nog mot nästan alla förhållningsregler jag fått av läkaren ... Jag mockade, bar in en vattenhink till Morris, hämtade hö och torkade fölet och lyfte sedan upp fölet på benen för att se så att han åtminstone hade lust att leta efter maten. Patrick skulle besiktiga släpvagnen redan halvåtta i Hammarstrand (av alla ställen; det fanns inte tid någon annanstans), så han var tvungen att åka tjugo över sex. Tio över tio ska han vara tillbaka i Hammarstrand igen med husvagnen ...
Nu ska jag ut en sväng igen i stallet. En del av efterbörden har inte kommit ut än så jag ska gå en sväng med Morris för att se om det hjälper.
