Hos oss är det alldeles lugnt och stilla, men vi har läst att det blåser runtomkring oss. Vi har laddat med goda saker att äta och tagit in ved till braskaminen ifall vi nu skulle drabbas av strömavbrott. Jag har inget emot oväder, bara man är förberedd och vet vad de kan orsaka.
Det känns som om vi befinner oss i stormens öga på mer än ett sätt.
Som alla vet är det lugnt i dess mitt, där vi alltså befinner oss. Utanför oss rasar en storm, som sliter sönder och förstör det som kommer i närheten. Som tur är har vi byggt vårt hem och vår familj på solid grund som inte rasar sönder oavsett vindstyrkan runt oss. Dessutom är stormar förutsägbara, och varningar går alltid ut inför deras ankomst. Man vet dessutom ungefär hur länge de kommer att vara - ingen storm varar nämligen för evigt, utan de är tämligen kortvariga.
Jag och Patrick är inte förvånade längre över vad stormen runt oss gör. Vi tittar ut genom våra fönster mot omvärlden, suckar lite och ler. Att hon inte ger sig någon gång? Förstår hon inte hur hon gör bort sig - gång på gång? Alla andra ser det ju!
Nu är det färdigspårat för i år i och med att snön kommer. Den som vill läsa mer om reglerna för viltspår kan läsa regelverket på www.SKK.se, men jag ska se om jag har några andra bra länkar också för den som liksom jag vill börja träna sin hund själv. Nötblod köper man på vanliga matvaruaffärer, men klövar måste man nästan få tag i genom jägare. Kolla i bekantskapskretsen. Sedan behöver man en sele och en lina som är ungefär 8-10 meter lång. Lite kortfattat: Lämna hunden hemma. Lägg spåret 2-5 timmar innan ni ska spåra (gäller för anlagsprov). Trampa först upp en "lega" och droppa blod där. Vi tog en 0,5-liters petflaska och gjorde hål i korken. Sedan drar man klöven i ett snöre längs marken och droppar blod ungefär varannat steg; kanske lite oftare ibland och mer sällan ibland. Följ inte bara en stig, för då tror hunden att det bara är att springa längs den. Första gångerna räcker det med lite kortare spår, kanske 100 meter, och i spårets slut binder man fast klöven och ser till så att hunden förstår att det var den som var målet (beröm och låt hunden gnaga på klöven). På anlagsprovet är spåret ca 600 meter långt och innehåller bloduppehåll (ca 15 meter tror jag) och flera vinklar. Hunden ska spåra i normal promenadtakt - det får inte gå för fort. Man ska låta linan vara helt utsläppt och hålla i den ca 5 meter bakom hunden.
Lägg spåret på olika ställen och gör det olika långt. Svårighetsgraden ökar man på lite eftersom. Till och från spårets början och slut ska hunden gå i vanligt koppel, och man ska inte följa spåret tillbaka när hunden spårat klart. Om hunden inte förstår så får man peka på blodet och göra den intresserad av det. Klöven är mest intressant om den är lagom upptinad, och det är bra om hunden har fått upp intresset för den innan man börjar spåra. Låt den t.ex. gnaga på klöven innan så att den får känna att den är god. Jag la köttbullar under klöven också för de hundar som inte tyckte om den.
Om någon av er som läser detta ser att jag har gjort några fel så vore jag tacksam om ni berättar det för mig. Jag vill återigen betona att jag inte har gått någon kurs utan läst mig till det jag vet (och frågat bekanta också för den delen). På våra hundar har det i alla fall fungerat - återstår att se hur bra de spårar i vår ...
