Att tycka om eller att tycka om ... Skillnaden är milsvid. Jag har åsikter om det mesta men har inte så mycket emot att ändra min åsikt om jag inser att jag hade fel. Ibland gillar jag inte när det är fråga om just tycke och smak, såsom när det gäller vinklar på hundar. Vad är den optimala vinkeln? Varför inte bestämma det en gång för alla och sedan ha det som utgångspunkt vid bedömning av hundar i stället för att domarna ska tycka att en hund har bra eller dåliga vinklar? Jag menar, 90 grader är ju alltid 90 grader. Detsamma gäller hundarnas storlek, såväl mankhöjd som längd i förhållande till mankhöjden. Vad är korrekta proportioner? Varför ska ögonmått anses vara bättre än en måttstock? På hästar mäter man såväl mankhöjd som skenbensmått utan att någon höjer på ögonbrynen. Då är det ju färdigtyckt om en hästs storlek och grovlek också ... Men jag tror att jag har skrivit om det här förut ...
Simon är med Patrick i Härnösand idag och imorgon. Patrick gör praktik på fängelset (riksanstalten) och Simon gör APU på bowlinghallen. Innan bowlinghallen öppnade fick Simon vara med på fängelset i ett par timmar, och det tyckte han var spännande. Han tyckte att det var bra på bowlinghallen också och han fick dessutom bowla i ett par timmar. Sent på eftermiddagen fick jag ett MMS, ett kort på Simon vid havet, precis när jag kom fram till Bodsjön med hundarna efter en jätteskön promenad i höstsolen. Jag skickade ett MMS tillbaka med en bild av mig med mössan neddragen till ögonbrynen och sjön i bakgrunden (Simon tyckte att jag inte var så snygg på bilden ...) Att Simon och Patrick stod vid havet samtidigt som jag stod på stranden vid Bodsjön kändes som en tanke. Alla i vår familj älskar att vara vid vatten och jag har svårt att tänka mig att bo långt ifrån havet, en sjö eller något annat vattendrag. Jag saknar mina promenader vid kanalen i Skede, men är nöjd över sjöutsikten som jag har både här hemma och på mitt kontor på skolan, även om utsikten är delvis skymd av löven på somrarna.
Vi eldar i braskaminen på kvällarna, och hundarna ligger på en mysig fäll framför den och bara njuter av värmen. Till och med Blaze! Annars tycker hon bäst om att vara ute, men hon vill väldigt gärna gå in i stallet också om hon får. Där finns nämligen katterna, som är de djur i världen som hon tycker mest om - näst efter sig själv. Tyvärr tycker hon om att tugga dem i pälsen också, så vi brukar inte låta dem umgås alltför närgånget. Katterna tror nämligen alla om gott ... Det är väl ungefär samma problem som vi människor ofta har och som gör oss så sårbara - detta att tro att alla vill oss väl och har goda avsikter. Jag hoppas att i alla fall katterna lär sig med tiden.
