En vacker plats för både människor och hundar ... Nej, ingen är med på bild.
Här är Gimån strax innan den når Bodsjön. Sedan fortsätter Gimån en bra bit till. På varje ställe där jag bott finns det platser och människor som jag aldrig glömmer. Många av platserna har jag gått till åtskilliga gånger med hundarna eller ridit till när jag var yngre. I Umeå gillade jag området vid Nydalasjön. I Skede fastnade jag för promenadvägen mellan kanalen och ån samt den lilla skogsbilvägen som gick runt sjön, men jag gick ofta i skogarna runt Språtarp också. Här i Åhn är det området runt sjöarna och längs Gimån som jag tycker är finast.
Vi har varit trötta idag efter resan i helgen, men vi har fixat lite ute med hästarna och veden och dessutom gick vi till Bodsjön trots duggregnet. Det är rätt mysigt när det är dåligt väder också - särskilt när man kommer in efter att ha varit ute ett tag och man känner sig så där lagom vindpinad i ansiktet.
Tamara tog flera bilder på Jazz igår, och jag hoppas att någon av dem blir bra. Vår kamera tyckte inte att ljuset var tillräckligt bra inne i ridhuset, så våra egna bilder blev inte särskilt lyckade. Roliga att ha själv, förvisso, men inget att visa upp, tyvärr. Något som var kul igår var att det var flera "färgade" (svarta, svartvita eller blå) whippetar med och att de var så fina. BIM i babyklassen blev en svart tik från Macawe, och i klassen 6-9 månader var det två svartvita tikvalpar från Caramount. Jag ser fram emot att se hur Jazz utvecklas. Många whippetar är ju inte "färdiga" förrän de är uppåt tre år gamla, men jag hoppas att man redan till våren kan ana hur han kommer att se ut när han vuxit klart på bredden. Även Smilla kommer nog att bli lite kraftigare under vintern eftersom hon bara är tretton månader. Jag ska väga dem igen om några månader och se om det blir någon skillnad.
