Snön verkar vara här för att stanna ... Snöflingorna ser likadana ut som i början av vintern. Om ett par veckor "ska" ju snön vara borta eftersom det är sista april då, men i så fall får det nog börja tina igen snart. Vi passade på att åka ut med skotern efter att först ha skjutsat Simon till en tjej som han umgås med. Sebastian följde inte med ut med skotern, eftersom hans tjej skulle komma hit. Vi andra åt lunch ute, och Philip tolkade med ett tefat istället för med snowracern. Det ser jättekul ut när tolkar, för han ser ut som en liten tuss, och då och då tjuter han till när det är något extra roligt gupp eller någon trixig sväng. Han har lekt en del med Adrian också både igår och idag. De leker i en snöhög och åker pulka rätt ut i en stor vattenpöl ... Vattnet lukar inte gott, precis. Det är hopplöst den här årstiden, för alla ytterkläder blir dyngsura på en gång, och regnkläder hjälper ju knappt heller eftersom det alltid finns någonstans där vattnet kommer in.
Sedan gick vi en långpromenad med whippettikarna i skogen. Jazz kunde inte följa med eftersom Smilla löper, och Olivia skulle knappast uppskatta att gå så långt i snön. Det är för övrigt riktigt jobbigt att gå i nysnö. Diva fick en liten spricka på sidan av en trampdyna och blödde lite. Jag brukar inte göra så mycket åt småsprickor, för om man börjar greja med rengöringsmedel och salvor drar man ofta hundens uppmärksamhet till såret så att den börjar slicka där. Gör jag något så tvättar jag hela eller nästan hela benet - oftast bara med t.ex. grönsåpa. Vet inte om jag gör rätt eller fel, men hittills har det fungerat bra även om en del sår på just trampdynorna kan ta lite tid på sig att läka.
Jarrah har fått en ny lila grimma, och Magi har fått en "nygammal" - en brun grimma som Lightning hade när han var lika gammal. Både Jarrah och Magi är experter på att ta av sig grimmorna och slarva bort dem i hagen, dels för att de drar av varandras grimmor när de busar, dels för att de har så små öron att grimmorna inte har något att stanna kvar bakom. De är egentligen inte särskilt intresserade av att gå in på kvällen. Det är helt ljust fortfarande när jag tar in dem, men jag vill inte ta in dem senare än åtta eftersom jag vill vara färdig i stallet när de yngsta barnen ska lägga sig. Stona har vi på lösdrift och de ser ut att vara helt nöjda med det. De använder sitt vindskydd några timmar varje dag, och annars står de antingen och äter hösilage eller så står de och hänger intill hingstarnas hage. Jag brukar ta med mig Jazz till stallet, men de senaste dagarna har jag tagit med mig tikarna i stället för att Voice ska lära sig att umgås med hästarna utan att springa runt benen på dem så att hon blir sparkad eller trampad.
Annars tänker jag mycket på tioåriga Engla. Jag önskar att polisen hade rätt att avslöja 42-åringens identitet och utseende, för då kanske det skulle gå att lösa fallet fortare. Försvinnandet är så fruktansvärt att inga ord räcker till för att beskriva det ...
