Nya dagboksanteckningar

Voice, min lillgumma även om hon ser stor ut jämfört med Olivia

De senaste dagarna har det varit fint väder men idag regnade det, så för första gången på länge har jag inte varit ute och gått någonting med Indra. Det är väldigt lerigt överallt där snön har smält bort. Olivia har kommit på att det är riktigt roligt att vara ute (om det inte regnar), så ofta ställer hon sig i soffan med tassarna på ett litet prydnadsfat där vi har ett ljus och så tittar hon ut genom fönstret. Tänk, vad hon ska njuta av våren och sommaren! Hon har fått en söt t-shirt också som hon tycker om att ha på sig (fast första gången hon hade den på sig utbrast Philip bestört: "Men mamma, har du tagit på henne dina trosor!" Jag har nämligen ett par i exakt samma färg som t-shirten). Olivia är trots sin "litenhet" (känns ju fel att använda ordet storlek på en så liten hund!) ingen mesig liten stackare utan en mycket framåt och frimodig valp som äter jättebra och till och med är lite för rund. Koppelträningen ligger jag däremot lite efter med. Hon är nämligen snäll och föjsam och man har liksom ingen direkt orsak att ha henne i koppel. Nackdelen med livet på landet! =)

Hästarna har börjat fälla och allra värst är Morris. De har så vansinnigt mycket päls att det inte är någon idé att försöka skynda på fällningen genom borstning, utan jag får helt enkelt vänta i någon vecka innan jag tar itu med grizzlybjörnspälsen.

Patrick ska gå en utbildning i förhandlingsteknik för att till exempel kunna sättas in som förhandlare vid en eventuell gisslantagning. Intressant! Jag brukar passa på att läsa hans kurslitteratur, så jag lär mig också en del av bara farten. Kunskaper är ju inte tunga att bära ...

Indra är ungefär åtta månader gammal nu och sätter sig upp själv, drar sig upp med hjälp av möbler, har två tänder, kan säga "mamma" (och en del andra ljud) och är en ljuvlig liten tjej. Idag satt hon på golvet på dagis medan Philip klädde på sig, och då kom en annan liten pojke och sa "Eran bebis ser ut som en docka". Det är roligt med småbarn, för de säger ju precis vad de tycker utan någon baktanke och utan att förvanska eller ljuga. Många vuxna har en del att lära sig av barnen, snarare än tvärtom ...