Diskett har stått och vaggat med bakdelen i hagen idag - avlastat först det ena bakbenet och sedan det andra utan att hitta någon bekväm ställning. Svansen höll hon upplyft hela tiden. Till sist la hon sig ner i höet och såg väldigt - ja, fölningsfärdig ut. Juvret är dock likadant som förut. Vi var ute med skotrarna i det strålande solskenet i ett par timmar under dagen och sedan tog jag in Diskett. Nu står hon och äter och gäspar mellan tuggorna ... Hade det varit för tjugo år sedan hade jag garanterat bäddat själv i stallet, men lite bekväm har jag allt blivit med åren, så nu nöjer jag mig med att gå ut och kolla på henne varje halvtimme och försöker samtidigt intala mig själv att hon säkert har flera dagar kvar - minst - trots att första betäckningsdag var idag för exakt elva månader sedan. Nästa år måste jag nog skaffa övervakning till stallet ... Jag tror jag stör stona med mitt evinnerliga springande, även om de ser minst sagt avslappnade ut när jag kommer in genom dörren. Tusan också att det alltid ska vara så svårt att se när fölningen ska börja! Lämnar man stoet en halvtimme så kan fölningen vara över när man kommer tillbaka, även om det inte fanns några sådana tecken alls när man lämnade stallet.
Nu vet ni i alla fall vad jag kommer att ägna natten åt!
