Så här lagom till vårens ankomst tänkte jag passa på att berätta att vi under den kommande sommaren väntar tillökning i familjen, och den här gången är det inte föl och valpar jag menar. Mina kolleger och elever har vetat om det rätt länge vid det här laget; det är ju lite svårt att dölja utan ytterkläder. Eftersom jag i detta sammanhang räknas som ”gammal” (37 år) har jag redan varit på två ultraljud, varav det senaste var idag. Jag var inte orolig inför det här ultraljudet eftersom det förra visade en frisk och välskapt bäbis, så det kändes heller inte så hemskt att Patrick inte kunde följa med eftersom han jobbade.
Ultraljud tar i normala fall ungefär tjugo minuter, och barnmorskan brukar upplysa om antal foster, hur fostret ligger, att hjärtat ser ut som det ska och att det inte ser ut att finnas några avvikelser i övrigt på foster eller moderkakans läge. Sedan dateras fostret och man får ett datum för beräknad förlossning innan man slutligen får en bild eller två i sin hand och glad i hågen lämnar sjukhuset.
Idag blev det annorlunda.
Bäbisen låg så man såg den i profil, och själv tyckte jag att det såg ut att vara någon konstig ”bulle” längst bak på rumpan, men eftersom jag inte är någon expert väntade jag en stund innan jag frågade barnmorskan om det verkligen skulle se ut så där. Och, till min stora fasa, svarade hon att hon också tyckte att det såg konstigt ut. Konstigt? Vad innebär det egentligen? En missbildning? En tumör? En vidhängande men outvecklad siamesisk tvilling? Jag kände hur kraften långsamt försvann ur min kropp, och jag var glad över att jag låg ner. Barnmorskan tittade från alla möjliga håll och vinklar, och till slut sa hon att hon skulle tillkalla läkare för att få en ”second opinion”.
Det dröjde innan läkaren kom och under tiden övergick barnmorskan till att granska bäbisens hjärta både länge och väl. Till sist var jag tvungen att fråga om hjärtat såg normalt ut, och hon sa att hon skulle vänta och höra vad läkaren sa och att det var svårt att se eftersom fostret rörde sig hela tiden och dess hjärta därför slog så snabbt. Jag blinkade många gånger för att tvinga bort tårarna utan att störa undersökningen och stirrade sedan stint in i bildskärmen för att försöka se vad som kunde tänkas vara så avvikande att barnmorskan ägnade en så lång stund åt bara hjärtat.
Sedan kom då läkaren. Även hon tittade länge – så länge att jag var helt övertygad om att det inte bara var ett fel utan en hel mängd fel på min pigga lilla bäbis som sparkar så mycket hela dagarna att jag inte förstår när han eller hon egentligen sover. Så frågade hon barnmorskan om det var på den högra sidan (av hjärtat) som hon trodde att något var avvikande och barnmorskan sa att det var det. Läkaren gick igenom hela bäbisen flera gånger och mätte huvudet och förde ett lågmält samtal med barnmorskan och indirekt med mig: ”Inga tecken på ryggmärgsbråck” (jag hade förstås ingen aning om att de ens misstänkte det), ”normal huvudform, inga avvikelser på hjärnan, inga avvikelser på ryggraden”. Och till sist: ”Jag ser inga tecken på några fel, men …” Och här skulle domen alltså komma: ”Jag vill att du kommer tillbaka om två veckor för att vi ska kunna titta en gång till. Det är så svårt att avgöra på foster. Men det är förmodligen inget fel.” Anledningen till den extra knölen vi sett på rumpan förklarades med att bäbisen legat så att vi såg det bortre lårbenet samtidigt som det främre. Jag fick en ny tid och tre fina bilder i profil med mig hem, gick ut och flyttade bilen till en annan parkering - parkeringstiden hade gått ut för länge sedan – och inte förrän jag pratade med Patrick i telefonen kom tårarna på nytt. Patrick hade lunch då och kom och tröstade mig och sa de rätta sakerna, så jag samlade mig efter några minuter och lyckades med svullna ögonlock och röd näsa uträtta de andra ärendena jag hade kvar innan jag skulle åka hem.
Så nu har jag två veckor framför mig med ett förmodligen inget fel och den gnagande tanken att man kanske inte ska utmana ödet ytterligare en gång när man redan har fyra friska vackra barn …
Och så har jag tre bilder på en söt bäbis i profil.
