Sebastians hockeylag ...

Halvsju klev både jag och Philip upp i morse för att skjutsa Sebastian till hockeylagets samling inför dagens cup i Matfors. De kom inte tillbaka förrän för ungefär en timme sedan, och de vann cupen (Sebastian gjorde 4+4 mål och assists, om jag minns rätt), så de hade inte tillbringat dagen utomhus i onödan ... ;) Vi hade ingen aning om att de skulle spela på uterink; det finns vissa nackdelar med att vara nyinflyttad och inte känna till det som andra kanske känner till sedan länge. Men å andra sidan har man ju inte så många förutfattade meningar heller, så för- och nackdelarna kanske jämnar ut sig i slutänden.

Här hemma skottade vi snö och körde ved i några timmar, och sedan var barnen ute resten av dagen också och åkte snowracer, skidor och spark. Hundarna hade på sig sina nya täcken och såg ut att tycka att det var roligt att vara med oss ute trots snålblåsten. Alla gånger jag gick in för att till exempel hämta kaffe följde de med in, men de var snabbt framme vid ytterdörren varje gång jag skulle gå ut igen. De tycker att det är stor skillnad mellan att gå ut själva (ofta onödigt, åtminstone enligt Smilla) motför om jag eller någon annan i familjen klär på oss för att gå ut. Då är det minsann så roligt, oavsett väder!

Det är så himla skönt att vara ute och verkligen göra något med kroppen. Lite solsken skulle förstås inte skada, men det känns ändå i skinnet när man varit ute en längre stund och kommer in i värmen igen. Jag hann städa en hel del i morse också innan vi gick ut, så jag har känt mig riktigt duktig idag.

Vi har efter tio dagars foderövergång helt slutat ge hundarna torrfoder (katterna får äta upp det sista) och från och med idag i stället ökat mängden Klass, så nu får de dela på två "korvar" på morgonen och två på kvällen, alltså sammanlagt två kilo om dagen på tre hundar. Det är svårt att veta hur mycket de behöver så här i början, och eftersom jag vill att de ska vara mätta efter att ha ätit är det lika bra att pröva för att se hur mycket de själva vill äta, utan att de för den skull lämnar mat kvar i skålen när de ätit klart.

Jarrah har blivit mycket kaxigare nu mot de andra unghästarna, och det tycker jag är bra. När Diskett ska föla ska jag byta hage åt Jarrah och Love Story så att de får gå med Lightning om han är snäll mot dem. Han har alltid gått bra ihop med andra hästar, så jag hoppas han inte ändrar sig nu bara för att han är två år äldre än dem.

De närmsta tre veckorna kommer jag ha mycket mer ledig tid än annars, för de elever jag har mest är på APU (arbetsplatsförlagd utbildning) vecka 9 och 11 och dessutom är det sportlov vecka 10. Jag ska passa på att rätta undan det senaste engelskprovet och planera upp resten av terminen - och njuta av att slippa ha bråttom de sista minuterna hemma nästan varje morgon ... Kanske hinner jag med en eller annan extra lång promenad också. Hoppas!

TGI Friday!

Jazz fick sin ettårsspruta idag. Han sa inte ett pip utan stod helt stilla på golvet medan han fick sprutan. Jag pratade ganska länge med veterinären efteråt, och hon tyckte att Jazz var så lugn och trevlig - det har hon rätt i också, för han är en snäll och lättsam hund på alla sätt. Det enda som är lite udda med honom (för att vara en whippet) är att han älskar att bära och samla saker, så här hemma letar han reda på alla småsaker som ligger på golvet, och sedan gör han en liten samling på hundfällen framför braskaminen. Om det är en legobit eller någon annan liten plastbit kan det hända att han tuggar lite på den också, men för det mesta nöjer han sig med själva samlandet. Ifall man ropar på honom kommer han och lägger föremålet i ens hand. I somras tog han däremot sakerna och sprang ut på åkern bakom huset med det han tagit, och så släppte han det bara rätt ner där han stod om man ropade på honom ... Jobbigt att leta skor och dylikt på en åker! Skor är han, som tur är, inte intresserad av längre, och han har heller aldrig bitit sönder något dyrbarare än en legobit. Philip och han är väl inte riktigt eniga om vem som är den rättmätige ägaren till alla nallar, men Philip bryr sig inte om att det luktar lite hundsaliv av nallarna; det är mest jag som känner något behov av att lägga dem utom räckhåll för en viss långnosad hund.

Hur som helst så är jag glad över att våra hundar är så stabila. Precis som de flesta andra människor som är intresserade av avel anser jag att mentaliteten och hälsan är de viktigaste komponenterna hos blivande avelsdjur (och självklart även hos alla andra djur), även om jag förstås också tycker att exteriören är viktig; annars skulle jag inte visa hundarna och hästarna på utställningar. När det gäller människor pratar man ofta om den fysiska och mentala hälsan och att det finns en tendens till att de går hand i hand: Mår man bra psykiskt så blir man mer sällan sjuk, och begreppet psykosomatiska sjukdomar känner nog de flesta till. Jag vet inte om det förekommer hos djur också eftersom det kanske är svårare att forska om, och massor av sjukdomar hos människor uppstår förstås också pga andra saker än psykisk ohälsa, men det är rätt intressant, tycker jag. (By the way: Det är faktiskt synd att det inte finns några krav alls på blivande föräldrar; det finns barn som jag tycker synd om, där man tänker att föräldrarna verkar ha fullt upp med sig själva och sina problem och inte hinner med eller klarar av att vara föräldrar också. Förälder är man ju "twenty-four - seven" ... Och ens barn är ju ändå det viktigaste som finns. Att vara mamma och samtidigt kvinna är ingen omöjlig ekvation, men att vara mamma och inte inse att man själv är vuxen är säkerligen ingen "hit" - åtminstone inte för barnet.)

Kylan har gett med sig men det blåser lite snålblåst tillsammans med ett lätt snöfall, så det är inget skönt väder att vara ute i just nu. Jag ska skjutsa Sebastian till Bräcke halvsju i morgon bitti för han ska iväg och spela match. Jobbigt att kliva upp tidigt på en lördag ... Fast dagen blir å andra sidan längre, och jag brukar ändå bara sova en timme längre när jag är ledig. Patrick köpte en skitsnygg skoterdress idag så jag antar att han vill ut och pröva den i morgon oavsett väder ... Det är bara att ladda inför en skotertur och klä sig varmt! Förresten var hundarna ovanligt intresserade av skoterdressen: "Nämen har du också fått ett nytt hundtäcke och oj vad stort det är och vad många knappar och dragkedjor det har men inget teddyfoder (stackars dig) och i vilken ficka har du gömt hundgodiset månntro?", typ. Ja, se hundar!

Kallt

-32 grader i morse. Till och med Jazz vände när han stoppade nosen utanför ytterdörren, så jag fick fösa ut både honom och de andra hundarna. Stackarna ... Tikarna tog sig inte ens tid att bajsa innan de ville in, så jag släppte ut dem igen efter att de ätit.

Våra bilar startade snällt, men flera på Patricks jobb fick inte igång sina bilar utan kom senare på förmiddagen. Nackdelen med att bo i glesbygd är att man blir så himla beroende av bilarna; man kan ju inte direkt bara vänta på nästa buss, för dels kanske det inte går någon buss alls inom de närmsta fem kilometrarna, dels kanske nästa buss inte kommer förrän med de hemkommande skolbarnen vid tretiden på eftermiddagen.

Patrick, som körde Audin, blev påbackad i en korsning i Östersund på eftermiddagen, men de gjorde upp på plats så nu har Audin en liten skada fram som måste fixas när kylan ger med sig. Alltid är det nå´t ...

När jag kom hem var det bara -18, och hundarna insåg snabbt att det var rätt okej att vara ute, så de följde glatt med ut när jag bar ut vatten till hästarna och eldade i pannrummet (men de stannar alltid utanför och leker medan man tänder upp; jag tror inte de gillar pannrummet). Nu är det så varmt inne vid braskaminen att hundarna bara står ut en stund innan de måste gå en sväng för att kyla ner sig.

Om en månad är det beräknad fölning för Diskett, men hon har inte börjat sätta juver än. Tre månader kvar tills Morris ska föla ... Och vi går och tittar förväntansfullt på Diva och funderar på när hon tänker sätta igång och löpa. Jag tror nästan att Smilla kommer att löpa först, och hon ska inte paras den här gången.

Täckena har kommit!

De nya täckena till Smilla och Diva kom idag! Täckena är jättefina och passar perfekt, så nu gör det inte så mycket att det är 23 grader kallt ... Tack, Kerstin, för snabb tillverkning och leverans! Bilder av när whipporna poserar i täckena kommer senare. Tills dess kan ni ta en titt på Kerstins hemsida: http://hem.passagen.se/klssida/ (jag har ej bett om lov att få länka, men hoppas att det är okej ändå ...).

Idag har jag inte fått särskilt mycket gjort. Jag har inga lektioner på tisdagar, bara möten med mina mentorselever och med mitt arbetslag. På eftermiddagen hade ettorna presentation av det de gjort på estetiskt val under vintern, och jag körade bakom en tjej som valt musik. Hon var så duktig, och låtvalet var inte heller det enklaste (åtminstone inte för "lead-sångerskan"): Pinks "Family Portrait". De som kompade var dels andra elever, dels personal på skolan. Jag hoppas att de tränar in fler låtar tillsammans och uppträder fler gånger trots att kursen egentligen är slut nu.

Nu ikväll tränade jag och Patrick armar. Det är svinkallt på gymmet när det är kallt ute, och det är inte så kul när man tränar små muskelgrupper, eftersom man knappt hinner bli varm då. Jag frös till och med i slutet av passet trots dubbla byxor och collegetröja utanpå linnet. Löpbandet var upptaget hela tiden, så det gick inte att värma upp heller - förutom om jag valt att springa runt ett antal varv i gympasalen först, och det hade jag ingen lust med. Det är rätt jobbigt att lyssna på när någon springer på löpbandet också, så jag brukar undvika att göra det när det är andra människor där eftersom jag inte vill störa i onödan. Löpband borde faktiskt inte vara i samma lokal som skivstänger och hantlar, tycker jag. Det är roligare att lyssna på musik än det "dunk-dunk-dunk" som blir av vintertrötta skobeklädda fötter. På vårt gym störs dessutom radion när löpbandet är igång, så det går inte att bara höja ljudet heller. Äsch, nu ska jag inte klaga mer. Jag väljer ju själv att gå dit och träna (men å andra sidan finns det inget annat gym att välja på heller inom flera mils radie), och jag tycker att det är viktigt att hålla igång på vintern också, även om förutsättningarna inte alltid är de bästa. Men snart är det vår!

Diva två år

Divas andra födelsedag! Jag åkte hem tidigt från skolan, fixade med hästarna och hundarna och gjorde sedan sockerkaka tillsammans med Philip. Sedan gjorde han en till kaka med bland annat morötter, spaghetti, tidningspapper och vatten - men jag slapp provsmaka den, och jag tror inte att han gjorde det heller. Den såg faktiskt inte särskilt god ut ...

Patrick har fått sitt nya schema för tolv veckor framåt, och det såg jättebra ut - skönt! Han kommer att jobba en del helger och nätter, men det är ju både han och vi vana vid sedan många år tillbaka, och det innebär samtidigt att han får mycket ledigt under vardagarna och få arbetsdagar per vecka.

Eftersom jag klagade lite på GPS:en häromdagen måste jag ju också tillägga att den fungerar alldeles utmärkt nu när vi (=Patrick) listat ut hur man ska göra med den. Bra att ha inför utställningarna framöver ... Jag kommer nog aldrig att glömma hur svårt det var att hitta till utställningslokalen i lilla Söderhamn i höstas; vi kom fram ungefär fem minuter innan utställningen började och Jazz ställdes som tredje hund eller något liknande. Nu gäller det bara för Patrick att byta bort de helger det är utställningar långt bort, för det är så jobbigt att köra femtio-sextio mil enkel själv. Även om barnen utgör ett synnerligen trevligt och underhållande sällskap i bilen så är det ändå ansträngande att hålla koncentrationen uppe tidigt på morgonen - för att inte tala om när man ska köra hem efter utställningen ... Patrick har ju förmågan att sitta och sova till och med under själva utställningen (t.ex. i väntan på finalerna), så han är i alla fall lite piggare under hemresan än jag brukar vara. Har jag berättat om hur han satt och sov - och snarkade! - i själva undersökningsrummet under ultraljudsundersökningarna som gjordes på barnens hjärtan förra sommaren? I och för sig drog han för draperiet i hörnet där han satt - men läkaren kan inte ha undgått att höra snarkningarna ... Lite skämmigt var det allt, men läkaren sa inget, och inte jag heller. Förrän efteråt ... (Läkaren hittade inga fel på deras hjärtan, om någon undrar. Undersökningen gjordes med anledning av deras unga kusins plötsliga död tidigare samma år.)

Ny utflykt - fler bilder

Idag anslöt även Roberts tjej Kicka, och vi åkte på en till skotertur med alla barn och hundar. Vi hittade en supermysig vik där vi tillbringade eftermiddagen. På bilden står Jazz och funderar på hur han ska ta sig ner för en brant klippa där Smilla och Diva precis kastat sig ut (och jag hasat mig utför på baken) - men klippan syns tyvärr inte på bilden. Några ögonblick senare hoppade han ner. Philip letade upp massor av bra - och liiite farliga - ställen där han kunde åka med sitt tefat, och Simon åkte med tefatet efter skotern också och lyckades få en del skrapmärken på magen efter några vådliga vurpor. Tur att han inte är den som klagar!
Diva och Smilla på upptäcktsfärd i skogen intill viken.
Och så en till skoterbild. Säga vad man vill om skotrar, men de är outstanding när det gäller att ta sig ut på vintrarna när man har barn. Solen var framme en stund idag, men det var några grader kallare än igår, då det var ganska precis nollgradigt. Det var lite skare på snön så hundarna höll sig mest i skoterspåren, eftersom skaren slits sönder där. Jag fick precis veta att deras nya täcken är färdigsydda, så nu ska jag betala in pengarna så de förhoppningsvis kommer till veckan. De täcken vi har nu passar inte så himla bra till whippetar, så jag hoppas att de nya täckena är bättre formpassade till Smilla och Diva.

Nya "leksaker"!

Patrick har varit iväg till Norrbotten och shoppat ... Han och Robert körde närmare 130 mil tur och retur på en dag, men det var det värt! Nu kan vi äntligen åka skoter igen, och idag var vi ute nästan hela dagen. Längst bort i bild är en Yamaha Venture 600 -02, och närmast kameran en Arctic Cat -06. Simon tolkade med slalomskidorna, och Philip hade en pulka som han lekte med sedan han fikat klart.

Hundarna var också med, även om de inte syns på de här bilderna. De sprang och lekte hela tiden och det var inte förrän vi kom hem som det märktes att de var trötta, för nu har de legat helt utslagna hela kvällen. Vi har dragit fram fler hösilagebalar också med Arctic caten. Det var lättare än med Audin, även om det också går rätt bra. Fröken "Nyfiken-i- en-strut", Melody, sprang och jagade skotern när vi körde in i hagen med den och höbalen efter; det såg rätt kul ut! Hon är en så bra häst att ha i en flock med unghästar eftersom hon är så totalt orädd för allting, trots att hon själv bara blir tre år i sommar.

Jag måste ju berätta hur det gått med hundmaten, Klass, också. Alla hundarna har blivit rundare av den trots att vi började med den så sent som i måndags; Diva har nästan tappat sin midja, och på Smilla ser man inte ett enda revben längre. Jag har ju gett dem torrfoder också för att göra en skonsam övergång mellan fodren, vilket kanske gjort att de lagt på sig fortare än vad de annars skulle ha gjort. Jag är inte så strikt med att ge hundar bara hundmat heller, för den delen, så de äter ofta rester efter såväl frukosten (Philips kvarlämnade fil och flingor eller gröt) som middagen. Hur som helst så är vi helnöjda med Klass hittills, och jag hoppas att det inte bara är nyhetens behag som gör att alla hundarna äter med så god aptit. Det är synd att jag inte vägde hundarna innan vi bytte fodret, men jag har fortfarande inte kommit mig för att köpa nya batterier till vår våg trots att de tog slut före jul. Jag får helt enkelt förlita mig till mitt ögonmått, även om det förstås inte blir vetenskapligt korrekt.

Patrick har köpt en GPS också, men hittills har han nästan bara lyckats få reda på vilka postnummer olika orter har! Jo, det kan kanske vara bra att få reda på - någon gång... Ähum. Vad är det för fel med en kartbok? :-)

Åre

Vi har tillbringat hela dagen i Åre, och vädrets makter var som tur var med oss. Ingen sol, förvisso, men helt okej vinterväder ändå. På dagsprogrammet stod herrarnas storslalom. Vi fick sittplatser på läktarna mitt framför backen och målgången så vi såg jättebra (vi hamnade till och med på tv, om det nu är något att nämna; jag hade tagit på mig huvan på jackan och såg ut som en eskimå). Trots svenskarnas uteblivna framgångar (fast det är väl rätt bra att komma som nummer 14, i och för sig) så var stämningen bland publiken i topp. Publiken kommer från så många olika länder att varje åkare fick sin beskärda del av påhejningar och applåder. Dessutom vann ju en norrman, och norrmän finns det gott om i Åre!

Under pausen mellan första och andra åket var det flyguppvisning - tror det var med JAS 39 Gripen - och oj vad det dundrade i dalen där Åre ligger ...

Jag träffade några gamla bekanta också, bland annat Maud, som gick i min parallellklass och som jobbar på TV4-sporten sedan ganska många år tillbaka. Eftersom jag ser henne på tv då och då så känns det som om jag träffar henne ofta, men i själva verket var det en hel del år sedan nu, och jag antar att jag har hunnit åldras mycket på de här åren; man lägger ju inte märke till förändringarna själv eftersom man "ser sig själv" varje dag.

Till helgen ska vi nog köra skoter!

Gamla nyheter är också nyheter

Hundarna bara älskar sin nya mat! Jag har bara inte bestämt mig än för om vi ska köra med enbart Klass, eller om vi ska fortsätta med RC också fast som tilltugg - ifall de vill ha något extra att tugga på ... För er som ännu inte prövat färskfoder kan jag berätta att i alla fall Klass är ungefär som välmald pölsa i konsistensen, och den säljs i "plasttuber" som vardera väger 500 gram. Jag räknar med att våra hundar ska äta ungefär en tub var om dagen (ca 600 gram för en 15-kiloshund; våra väger 13,5-15 kg), men jag skulle inte ha något emot om de åt lite mer än de egentligen behöver. Diva och Jazz är lagom tjocka och Smilla skulle som sagt gärna få väga några hekto till som det är nu.

Skickar till sist med en länk till en gammal artikel i Aftonbladet. Läs och begrunda - även texten i rutan en bit ned.

http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,208092,00.html

Lilla Smilla ...

som ju inte är så liten längre - numera 17 månader gammal. Huvudbilden är tagen våren -06, om jag minns rätt. Hon är egentligen sötare nu än på bilden.

Jag har beställt två nya vintertäcken till Smilla och Diva, och jag längtar tills de kommer. Det är så roligt med nya saker till hundarna och hästarna (och till barnen med, för den delen) - mycket roligare än nya saker till mig själv ... Fast å andra sidan blir det ju nya saker till mig själv "på köpet", för jag uppskattar nog sakerna mer än de gör.

Smilla har ätit sämre efter Alvas bortgång. Jag vet inte om hon saknar Alva eller om det bara är en tillfällighet, men jag vill inte att hon ska bli för tunn, så nu har vi köpt Klass färskfoder för att se om det faller lilla fröken bättre i smaken. Annars har de ätit Royal Canin, som vi varit väldigt nöjda med.

Ett par ord om Melodifestivalen också, eftersom jag nämnde den i lördags: Det blev helt klart rätt vinnare, i mitt tycke (men visst såg Ola Salo lite rädd ut i blicken trots sitt kaxiga yttre?), men tvåan ... Well, var det människornas beskyddarinstinkt som väcktes till liv där, för SÅ bra var väl varken hon eller låten, med handen på hjärtat? Ändå unnar jag henne förstås framgången och hoppas att hennes saga varar längre än en månad till ... Hon behöver säkert detta mer än någon av de andra som var med i lördags.

På onsdag bär det av till Åre. Jag hoppas att det inte är snålblåst som idag, för då blir det inte kul att vara där ...

Lördag: långpromenad

Det var fint väder idag och inte så himla kallt, så vi gick en långpromenad med hundarna på minst 1,5 timme. Jag hade klätt mig lite väl varmt, med täckbyxor och allt, för det är så svårt att veta hur det kommer att kännas efter de första tio minuterna då det nästan alltid känns kallt. Konstigt att jag aldrig lär mig heller ...

Jag hade hoppats få till några bra kort på Jazz, men det blev mest kort på när han sprang, och de flesta var rakt framifrån och då ser man ju inte så mycket av hur hunden ser ut, så jag besparar er de bilderna. (Var glada för det! De var verkligen urkassa!)

Det gick rätt bra att träna i eftermiddags också, åtminstone för Patrick. Det var ben på schemat, och det är en av Patricks favoritmuskelgrupper. Philip passade på att spela innebandy och sparka fotboll, och Simon var med en kompis. Felix och Sebastian ville vara hemma och spela på datorerna - något jag inte tycker är så bra egentligen, men både Sebastian och Simon är jättebra på engelska, och jag tror att det till viss del beror på onlinespelandet. Och ja, vi begränsar deras spelande, precis som så många andra föräldrar gör.

Ikväll ska vi titta på Melodifestivalen igen, och är det lika dåliga låtar och framföranden (inte alla) som förra veckan så tror jag att jag bojkottar dylika program i fortsättningen. Ska inte detta på något sätt representera den svenska "folkhemsmusiken" i musikexportlandet Sverige? Man får ju nästan skämmas ...

Happy birthday, Jazz!

Today we celebrate Jazz´ first birthday! Here you can see him and his nine (!) newborn siblings. Thank you for the picture, Tamara and Nathalie!

Vår veterinär är sjukskriven till den 18 februari, så jag har inte bestämt mig än för om jag ska åka med Jazz till djursjukhuset i Östersund för vaccinationen eller om jag ska vänta tills veterinären är "back in business" igen. Det är ju ingen panik med sprutan, men det är skönt att få det gjort också.

Jag hade tänkt lägga ut några nytagna uppställningsbilder på honom också fast det får vänta till senare, för batterierna i kameran var inte tillräckligt pigga för att ta några bilder nu. Av någon anledning är det alltid slut på batterier här hemma hos oss, för de används till musar, tangentbord, fjärrkontroller, mp3-spelare osv - ja, ni vet säkert själva hur det är (särskilt ni som har någorlunda stora barn hemma) ...

Igår morse var det -27 grader här, och det är förstås rysligt kallt, men så länge man rör sig känns det inte som så stor skillnad motför om det är tio grader varmare. Bilarna startade utan större protester, och hundarna tvekade bara en liten extra stund innan de gick ut för att kissa. Idag är det bara runt -15, som tur är. Vi ger hästarna ljummet vatten att dricka (ungefär 20 grader), för jag har läst att kallt vatten kyler ner dem i onödan när det är kallt ute, och kan dessutom göra att de dricker för lite. Jag läser alltid alla undersökningar jag kommer över när det gäller allting, och kunskaper är förstås bra för det mesta, men gissa vad mycket onödigt vetande jag har samlat på mig genom åren!

Nu på eftermiddagen pulsade vi i snön ner till sjön (utan hundarna) och det var så himla jobbigt trots att vi gick bara kanske 600 meter ... Vi har lagt ut några krokar när det gäller skotrar nu, så kanske dröjer det inte så länge innan det finns skoterspår att gå i. Det vore inte helt fel, kan jag säga.

Planer inför 2007

Som jag tidigare lovat: En del av våra planer inför 2007.

Viltspår: Vi ska träna det med alla hundarna. Jazz och Diva ska gå anlagsprovet när snön har smält bort (med andra ord framåt maj ... Vi bor ju numera i Jämtland). Smilla ska gå öppen klass eftersom hon fick vara försökskanin för vårt viltspårande och gick anlagsprovet redan i höstas - och blev godkänd. Mål: att alla tre är godkända i anlagsprov innan året är slut, och att Smilla gått minst en öppen klass. Det krävs tre förstapris i öppen klass för att hunden ska bli viltspårchampion. Det blev Divas mamma, Ch Foxys Metallica, 2006.

Mentalbeskrivning (MH): Vi hoppas kunna genomföra det med Smilla och Jazz i mån av tid. Diva gjorde sitt MH 2006.
Utställning: Vi ska delta med våra hundar på ett antal utställningar, antagligen ungefär från Stockholm i söder till Skellefteå i norr. Jag vågar inte sticka ut näsan och ange något särskilt mål när det gäller resultaten, men trots att jag i grund och botten är en tävlingsmänniska så är jag mer intresserad av resultaten i kvalitetsbedömningen än i konkurrensklassen ... Ens medtävlare kan man ju liksom inte göra så mycket åt! Dessutom har utställningarna för mig en annan funktion också: Jag tycker att det är roligt och intressant att se andra hundar och träffa såväl gamla som nya bekanta. Och Philip älskar utställningar!
Lure coursing: Jag hoppas att det kommer att anordnas träningar inom sådant avstånd att hundarna kan vara med och träna så pass många gånger att de får licens för att kunna delta i prov så småningom. Mitt mål är att minst en av hundarna ska få sin licens. Ingen av de hundar vi har nu har deltagit i lure coursing. På bilden syns Diva, och som ni ser har hon ingen munkorg, vilket alltså avslöjar att hon inte deltar i lure coursing där. Alla våra hundar har det de brås på när det gäller lure coursing. Bland annat är Divas mamma och Smillas morfar svenska lure coursing champions, och även Jazz pappa har visat framfötterna de få gånger han deltagit i lure coursingprov. I Frankrike måste whippetarna nämligen visa bra resultat inom lure coursing också för att bli fransk utställningschampion.

Avel: Vi planerar en valpkull under våren (Jazz x Diva), och i mån av tid kommer vi även att planera in Smillas första kull under hösten/vintern 2007. Vi planerar att behålla en valp ur varje kull, men eventuellt kommer någon av valparna att placeras ut hos fodervärd, beroende på hur vi kommer att jobba osv.

Övrigt: Våra hundar är först och främst älskade familjemedlemmar, så mitt främsta mål för året är att alla i familjen (inklusive djuren) ska må bra. Men det målet tror jag att jag delar med alla andra föräldrar/djurägare.

Idag verkade jag hovarna på sex av hästarna (alla utom Lightning och Diskett), och hästarna var lika snälla som vanligt. I helgen har vi haft besök av några vänner, och nu ska vi försöka hinna köpa en skoter så att vi kan åka en sväng tillsammans nästa gång de hälsar på. De har nämligen en skoter redan ... Problemet är förstås att bara vår familj är sex personer, men man kan ju alltid åka flera gånger om man inte ska så långt. Jag tycker att vi ska köpa en skoterpulka också så att hundarna kan åka med. Alva älskade när vi var ute med skotern när vi bodde i Krokom, men hon hatade att åka i pulkan. Jag tror att hon skämdes när hon åkte nedpackad bland barn, filtar och fårskinn ... Varför åka när man kan springa? =)

Lycka är ...

Lycka är att springa fort fort i snön en solig vinterdag. Eller att åka skidor, om man är en liten pojke. På bilden från vänster Jazz, Smilla (med täcke), Diva och Felix.

Lycka kan också vara att ha ett täcke - eller att slippa ha det ...












Smilla är helt säker på att hon blir sinkad av täcket. Men det är skönt att ha när det blåser!


Vi har kört ved och staplat den i pannrummet idag, och sedan satt vi ute i solen och fikade. Nu är Sebastian på fotbollsträning i Östersund med A-laget, och vi andra ska titta på Melodifestivalen. Philip har lekt hundutställning med nallarna igen nu i kväll och jag fick den stora äran att välja "hund" som vi sedan sprang runt med i huset medan Patrick badade. Våra riktiga hundar uppfattade det som lure coursing och sprang efter och högg tag i nallarna, och oj vad vi skrattade åt hur det såg ut när vi sprang tillsammans allihop ... Som tur var fick jag avlösning av Felix och Simon, så det blev många varv runt huset innan vi människor blev trötta. Uthålligast av alla var Smilla och Philip; jag tror aldrig att de skulle ledsna på att leka tillsammans.

Vi har mer eller mindre bestämt vilken typ av snöskoter vi ska köpa också ... Vi saknar skotern vi sålde när vi flyttade till Vetlanda, och särskilt sådana här vackra vinterdagar, förstås.

No news is good news!

Inget särskilt att rapportera härifrån från den gångna veckan. Jag har fått veta att det gått dåligt för flera valpkullar och blivande "hundmödrar" nu på sistone (av olika raser); jag tänker på er som råkat ut för detta och hoppas att oturen nu vänder. Sådana här händelser gör att det känns extra nervöst när jag tänker på att Diva ska paras senare under vintern eller våren, och eventuellt även Smilla i höst. När saker väl händer sker det oftast så snabbt att man inget hinner göra förrän det är för sent. Två gånger har jag själv förlorat föl pga fellägen som inte gick att rätta till medan fölen levde, och hos flera stuterier har det "gått troll" vissa år när det gäller fölningarna så att nära hälften av fölen dött av olika orsaker - dock oftast fellägen. Som tur är, brukar welshföl inte ha några större svårigheter att födas även om de ligger lite knepigt. Whippettikar brukar inte heller ha problem med valpningarna, men det finns ju alltid andra saker som kan hända.

Meteorologerna har utlovat vackert väder hos oss inför helgen, så jag hoppas att de har rätt. Om drygt en vecka ska vi till Åre och titta på VM, så då hoppas jag också att det åtminstone inte är snöstorm eller tjugo minusgrader ... Det är vackert i fjällen när det är sådant där väder som det alltid är på reklamen, men annars avstår jag faktiskt hellre.

Jag har ägnat en del tid åt att försöka bestämma vilka utställningar jag ska åka på nu i slutet av vintern, och jag har tvingats ge upp planerna på Boden, eftersom Diskett ska föla i slutet av mars. Därmed sker nog inte säsongsdebuten förrän i Skellefteå i april, förutom att vi möjligtvis ställer på någon inofficiell utställning dessförinnan.

Jazz fyller år nästa vecka så jag ska boka tid för vaccinering och testikelintyg på honom.

Om Alvas död

Jag vill börja med att tacka alla som hört av sig till oss och visat sitt deltagande i vår sorg över Alva. Det värmer att ni tänker på oss!

Alva omkom under en av våra långpromenader längs Gimån - ett av få ställen där man kan släppa hundarna lösa nu när det blivit så pass mycket snö att det är svårt att gå i skogen. Alva (som löpte) och Smilla följde med, medan Jazz och Diva var hemma. Smilla gick alldeles intill oss och Alva strax framför - hon var den självutnämnda spejaren, som alltid höll koll på vad som hände framför oss. Det är fortfarande öppet vatten i Gimån eftersom det är ganska strömt där, men längre ner längs ån hade isen lagt sig de senaste dygnen (sedan vi senast gick där), och när Alva följde någons fotspår framför oss kom hon ut på isen. Vad hon förmodligen inte märkte var att fotspåren vände, medan hon gick ända fram till iskanten och på ett ögonblick halkade hon ner i det iskalla vattnet. Isen höll inte för oss (Patrick gick ändå ut för att få tag i Alva, men gick igenom isen och hamnade med vatten upp till midjan bara någon meter ut), och det tog kanske tio sekunder innan Alva tappade greppet om iskanten och drogs med vattnet in under isen. I flera timmar gick vi längs ån för att försöka få tag i henne, eftersom vi antog att hon dragits med under isen medan hon själv försökte kämpa sig tillbaka till stället där hon föll i. En hund klarar sig naturligtvis inte i flera timmar i vattnet, men vi hoppades att hon på något sätt skulle ha lyckats ta sig upp där vi inte såg henne, kanske på den andra sidan ån. Sent på kvällen återvände vi med lampor, och vi gick och letade även igår, men vi har tvingats inse att hoppet för länge sedan är ute.

Alva blev bara 4,5 år gammal, men mitt i all bedrövelse är vi ändå förvissade om att hon hade ett bra liv. Det bästa hon visste var att följa med ut i skogen, och det var många många timmar vi tillbringade tillsammans på våra skogsutflykter. Hellre ett kortare men lyckligt liv än ett långt och olyckligt (alltså om hon alltid tvingats vara kopplad för att undvika skador eller olyckor) ... Alva är den första hunden vi mist genom en olyckshändelse.

Nu tänker jag fortsätta dagen med att ta hand om min familj och våra djur - som alltid - och försöka kurera mig från min förkylning och heshet som kom som ett brev på posten i och med vad som hänt under veckan. (Jo, jag har jobbat ändå ... När man är lärare kan man liksom inte vara sjukskriven för det går ju ut över så många andra. Man får vara sjuk på helgerna i stället ... ) Och i natt kan jag gråta under täcket utan att bry mig om att det syns morgonen efter - men tillräckligt tyst för att inte Philip ska vakna.

In memoriam: Sommarhagens Di Carma

Vår lilla ängel Alva omkom vid en drunkningsolycka 23 januari 2007.

Oerhört älskad - oändligt saknad.

Blivande föräldrar

Om allt går som det ska ... Kulltorps Diskett (guldbelönad) väntar föl med Skyborne Lightning. Det är bådas första föl; beräknad fölning i slutet av mars. Disketts mage ser ut att dölja en guldhamster eller nåt ...
Twyford Morgana, "Morris", är betäckt med Heniarth Yarra-Glen. Båda föräldrarna har fått 43 poäng. Beräknad fölning i slutet av maj. Det blir Morris femte föl, och vi har själva behållit samtliga stoföl hon fått: Skyborne Miss Melody (e. Heniarth Mr Milligan), Skyborne My Music (e. Twyford My Man) och Skyborne Midnight Sun (e. Vardra Santos). Med tre stoföl på raken blir det säkert ett hingstföl den här gången ... Han kommer i så fall att bli till salu.
Skyborne Lightning. Han är pappa till Disketts blivande föl. Världens snällaste hingst ... Kolla in hans skägg =) Bilderna är tagna idag. Det är rätt kallt (-17 i morse och sedan sjönk temperaturen några grader innan den steg fram på dagen), men det var soligt ända fram till tvåtiden och jättehärligt att vara ute. Jag åkte tidigare från jobbet och fixade lite med hästarna och hundarna.

Diva ska paras nästa löp, och jag hoppas att det inte dröjer allt för länge.

Kylan har kommit

-21 grader i morse; molnfritt, vindstilla och jättefint vinterväder. Nackdelen med norrländska vintrar är att det ofta är riktigt kallt när det är soligt - åtminstone i januari och februari. Kylan har inte så stor betydelse om man bara ska gå på en promenad, men om man ska åka snöskoter eller slalom blir det ruskigt kallt i ansiktet ... Åtminstone tycker jag det, kanske beroende på att jag har lätt att "nästan" förfrysa mig - ni vet, när man får vita hårda partier i ansiktet så man måste skynda sig att värma sig med händerna (om de är någorlunda varma) eller gå inomhus.

Någon skoterkörning eller slalomåkning var det hur som helst inte tal om idag. Skotern sålde vi när vi flyttade till Vetlanda, och vi har inte köpt någon ny (än). Det har inte varit något skoterföre förrän den senaste veckan, så behovet har liksom inte funnits ... Men vi får väl se hur det blir framöver vintern. Däremot hade vi bestämt oss för att köra ner mer ved till pannrummet, så det hjälptes vi åt med mitt på dagen. Vi lagrar veden i ladugården, i det utrymme som man för länge sedan kallade "kasa" (alltså dit man slängde gödslet från hästarna och korna genom mockluckor i väggen). Nu är det länge sedan vi slängde gödsel där; sedan början av 1980-talet är det betonggolv där och ett jättebra ställe att förvara stora saker (t.ex. husvagn och hästtransport) men även ved. Tidigare i vinter har vi kört veden med skottkärror till pannrummet, men idag använde vi en av släpvagnarna i stället, och det gick förstås lättare (vi drog den inte för hand utan med bil). Smilla fick ha täcke på sig för första gången i vinter eftersom hon skulle vara ute så länge. De andra fick inte vara med ute, för jag tycker att det är tillräckligt svårt att hålla koll på att inget av barnen ska hamna i vägen när man backar med bilen. Smilla var i vägen mest hela tiden, så ibland fick hon stå på släpvagnen när Patrick backade för att jag skulle veta var hon var. Sedan stod hon mitt bland vedträna när vi slängde dem från släpvagnen ned mot pannrummet, där barnen staplade veden längs väggarna. Hon förstår inte alls att det kan göra ont om man får ett vedträ på sig ... Hon älskar att vara med där det händer saker. Egentligen är hon väldigt olik sin mamma. Alva är klok nog för att förstå risken med backande bilar och flygande vedträn och flyttar sig således tillräckligt långt för att fortfarande hålla uppsikt över vad som händer men utan att för den skull riskera livet. Kanske beror det på att Alva är 4,5 år och Smilla bara 1 år och 4 månader, men som jag minns det har Alva alltid varit en förståndig hund. Smilla skulle nog ha kallats "pojkflicka" om hon varit människa: modig på gränsen till dumdristig.

Hur det gick för hästarna i kylan? Jo, hästar klarar kyla utan problem. Det skulle däremot inte kännas bra om det regnade, blåste och var kallt samtidigt ... Fölen har minst lika tjock päls som de äldre hästarna och ser ut som myskoxar i ansiktet. De har fri tillgång på hö och vatten, och så länge de har mat fryser de inte. Min plan är att ta in hästarna på nätterna om temperaturen sjunker ner mot -25, men det är egentligen mer för min egen skull än för deras skull ... Det ser ju så rysligt kallt ut när de får rimfrost i "morrhåren". Då tänker jag på ett avsnitt i Mumintrollen som jag såg när jag var liten, när hon-den-där-elaka (typ ishäxa?) gjorde så att ekorrarna frös ihjäl. Vet inte om de verkligen dog, men jag minns det så i alla fall. Lite otrevligt är det faktiskt med riktigt sträng kyla ... Men så kallt att ekorrarna fryser ihjäl är det inte än, i alla fall. Jag har ingen bild på någon ekorre, men däremot en länk till en modig hare (eller är det en kanin?). Kanske är den släkt med Smilla? =) http://www.chilloutzone.de/files/07010804.html

Sånger som fastnar

Av någon anledning fastnar vissa melodislingor så att jag bara måste gå runt och smånynna på dem tills jag ledsnat på dem. Just nu är det refrängen i Sunrise Avenues "Fairytale gone bad" som sitter som berget (dock inte för textens skull; det är få sångare och låttexter som verkligen lyckas förmedla något budskap, tycker jag). En del av refrängen går i alla fall så här:

Out of my life, Out of my mind
Out of the tears that we can´t deny
We need to swallow all our pride
And leave this mess behind

När vi åkte på utställningen i Hågelby i oktober lyssnade jag på Scissor Sisters i bilen på vägen hem; ja, åtminstone när det var jag som körde. En av låtarna har en rätt gräslig text, men den var jätterolig att sjunga med i för att hålla sig vaken, och veckan efter plågade jag mina engelskelever med en lucktext på vad som just då var min dåvarande favoritlåt: "I can´t decide (whether you should live or die, Oh, you´d probably go to Heaven, Please don´t hang your head and cry ..."). Min apostroftangent fungerar fortfarande inte, om någon undrar varför jag använder accent.

Annars har det väl inte hänt så mycket de senaste dagarna ... Det har snöat lite mer; Alva har snart löpt färdigt (hoppas jag, för jag måste ju hålla isär henne och Jazz - men det går faktiskt jättebra); Felix har varit på den fria åkningen på ishallen med en kompis; Sebastian har en ny tjej (tror det är officiellt nu?); Patrick har köpt nya saltstenar till hästarna; jag bakade kakor och hoppade över träningen idag och fick dåligt samvete när jag såg Faddes väg till sitt nya liv på TV3 strax efteråt ... (Ändå lever vi nog rätt sunt i vår familj - och kakorna var goda.) Sedan delade jag och Patrick på en liten godispåse ... Nu ligger Alva och Smilla och pressar i värmen framför braskaminen, och Diva gör Jazz sällskap i ett annat rum (stackarna, men vad ska man göra? De verkar inte bry sig nämnvärt, som tur är). Ja, livet fortgår som vanligt ... Och solen är uppe sju minuter längre för varje dag!

14 januari, Felix namnsdag

Det snöade nästan hela dagen, så barnen och jag hjälptes åt med att skotta på gårdsplanen (Patrick har varit borta i helgen). Efter ett tag hjälpte pappa som tur var till med traktorn, och då gick det genast fortare ... Det har snöat sammanlagt kanske femton centimeter sedan igår, men det mesta kom nu under dagen, så det blir lite mer snöskottning imorgon, trots att det slutat snöa nu.

Jag gav upp planen jag hade inför dagen - en långpromenad med hundarna - och fixade istället med klor och tänder på dem, tvättade deras filtar och badade med Philip innan jag satte mig i soffan med en stor kopp te och en bok. Jag gillar Marianne Fredrikssons romaner, och till min glädje insåg jag att jag inte hade läst Älskade barn (2001), trots att jag köpte den för flera år sedan. Därför läste jag den under eftermiddagen, och jag tyckte nästan lika mycket om den som Anna, Hanna och Johanna, som jag analyserade i min C-uppsats i Nordiska språk. Jag tog min grundskollärarexamen för årskurserna 4-9 vid Umeå universitet julen 1996 och började jobba som lärare på högstadiet i januari 1997. Sedan jobbade jag i 1,5 år innan vi fick vårt tredje barn, Felix (som faktiskt föddes samma dag som jag fyllde 29 år). Då var Sebastian nästan sju år, och Simon hade precis fyllt tre. Under året när jag var föräldraledig läste jag Nordiska språk C och Engelska C vid Mittuniversitetet - alltså heltidsstudier med tre små barn, och dessutom läste Patrick också på heltid. Jag minns högarna av papper som jag alltid hade på köksbordet eftersom jag läste varje "ledig" stund jag hade på dagen. Uppsatserna tog också mycket tid, och jag minns än idag hur skönt det var när de var helt färdiga. Hösten efter började jag som gymnasielärare, och då läste jag Engelska D på halvfart samt litteraturkurser i Umeå. Det var mycket jobb men värt slitet. Men ibland, när jag tänker på hur mycket jag egentligen läst (270 poäng, alltså nästan sju års heltidsstudier), så tänker jag att jag lika gärna kunde ha blivit veterinär eller läkare. Det är 5,5 års studier för de yrkena ... (Jo, sedan tillkommer det ju studietid där också när/om man ska specialisera sig, det vet jag.) Hur som helst lärde jag mig mycket under de där åren - inte bara i ämnena, utan även om mig själv - och de erfarenheterna och kunskaperna hade jag inte velat vara utan.

Och varför drar jag upp det här nu då? Jo, för att när jag läser Marianne Fredriksson så funderar åtminstone jag över mönstren i min egen släkt. Vad är det som har gjort människor till vad de är/var, och vad för jag vidare till mina barn? Kan man bryta mönster när man väl har sett dem (för det tror i alla fall jag)? Hur har mina studier och mitt jobb påverkat mina barn och deras inställning till livet? Jag hoppas naturligtvis att det positiva överväger och att de inte ska gå till psykoterapeuter senare i livet och beklaga sig över sin uppväxt.

Och - för att ingen ska misstolka något: det finns inga likheter mellan mig och huvudpersonen Katarina i Älskade barn. Men boken var läsvärd!

Så var det fredag igen

"Så var det fredag igen och veckan hade tagit slut
Vi skulle ut och ha kul, nån gång måste man ju ut
Där ute i mörkret finns det som får mig att må bra
Där ute känns allting fint, där känner jag att jag är jag"

Känner ni igen Noice text till "Ut i natten"? Att gå ut har i och för sig inte samma innebörd för mig som för textförfattaren, men själva känslan känner jag tydligt igen ... Jag förstår mig inte på människor som ALDRIG känner suget att komma ut och röra på sig. Jag gillar känslan av att röra mig, helst utomhus och länge - så länge att kroppen känns trött och pigg på samma gång, och tankarna som har funnits i hjärnan under natten eller dagen har bytts ut till nya och friska dito. Man fyller på med ny energi, helt enkelt. Inte lika socialt som att gå ut på krogen, förvisso, men garanterat bättre för både kropp och själ på sikt.

Det här var ju den första skolveckan efter jullovet, och den är alltid både rolig och jobbig på samma gång. Lovet är så pass långt att man kommit ifrån jobbet, och dessutom startar man oftast nya moment i de olika kurserna med varje klass efter jullovet. Ett par veckor in på terminen har man kommit in i sina vanliga rutiner igen, vilket förstås är rätt skönt.

Det är halt här och dessutom har det kommit ett par centimeter snö ovanpå isen, så det är lite lurigt att gå ute nu. Hundarna halkar omkring och är inte så värst intresserade av att vara ute någon längre stund. På åkrarna och i skogen går det förstås någorlunda bra att göra ruscher, så jag kan inte påstå att de håller sig helt i stillhet trots halkan och mörkret, men whippetar är, som tur är, snälla och lugna inomhus även de dagar de inte rusat av sig ute. Smilla vill helst inte gå ut alls när det är kallt eller dåligt väder - jag får putta ut henne genom dörren efter att hon först stretchat igenom hela kroppen en extra lång stund - men när hon väl kommit ut leker hon med de andra som vanligt. De är knäpptysta på morgnarna och kliver inte upp förrän jag säger åt dem att gå ut, även de dagar då vi sovit längre. Det är så skönt med whippetar ...

Philip frågar då och då när vi ska åka på hundutställning igen. Han tycker tydligen att det är roligt, trots de långa resorna och den långa väntan som de medför. En av hans lekar före jul var att "ställa ut" sina nallar (allt från hundar till kaniner). Då ställde han först upp dem på rad i soffan, var och en med koppel, förstås. Sedan fick vi hjälpas åt att springa ett eller flera varv runt huset med nallarna på rad för att slutligen ställa dem i soffan igen. Ibland tog han en eller ett par av våra "riktiga" hundar också, och då var han noggrann med att fråga vilken hund som var bäst av våra hundar, för den ville han springa med själv ... Då brukade jag säga Smilla, för hon är outtröttlig när det gäller att leka med Philip. Dessutom älskar hon det! Alva ser ut att tycka att det är pinsamt och tittar bedjande på mig för att slippa leka den typen av lekar, även om hon förstås gör som Philip vill ändå. Jazz vill mest bara busa, och Diva föredrar att betrakta spektaklet från filten framför braskaminen. Nej, Smilla är den som är den bästa "utställningshunden" för en treåring ... Jag tror hon skulle fungera fint i barn med hund. Synd att Philip är för liten för att delta i det än så länge.

Nu efter jul har han lekt mest med lego, Geomag (magneterna) och barbiedockor. Han är så duktig på att bygga saker (det är Felix också, men han är ju fem år äldre), och han är jätteintresserad av bokstäver också och är duktig på att känna igen både enskilda bokstäver och ordbilder. Idag är det fyra månader tills han fyller fyra år. Och nej, jag sitter inte och tragglar bokstäver med honom eftersom jag är lärare, som nog vissa kanske tror. Däremot blir jag förstås glad över hans intresse, och det märker han säkert. Han är otroligt känslig för vad människor säger och hur det sägs. Han har en stark integritet gentemot nya människor, och han har en förmåga att känna av (genomskåda?) människors känslor också och är noggrann i sitt val av människor som han tycker om. Övriga göre sig ej besvär ...

Ett barns kärlek får man inte automatiskt bara för att man är dess släkting eller bekant - ett barns kärlek måste man förtjäna.

Grabbarna

Ekbäckens Jarrah född mars 2006, e. Heniarth Yarra-Glen u. Ekbäckens Jasmine -Twyford My Man
Skyborne Lightning född juni 2004, e. Ysselvliedt´s Special Edition u. Ysselvliedt´s Sky Line - Colne Heartsease. Lightning är godkänd för avel och kommer att stå till förfogande för friska ston i sommar.
Skyborne Love Story född maj 2006, e. Vardra Santos u. Ysselvliedt´s Sky Line - Colne Heartsease. Till salu.

Jag vet inte om den dåliga bildkvaliteten beror på att jag bytt minneskort, att jag har zoomat eller att upplösningen är för dålig ... Jag får väl mixtra lite och se om jag kan få till bättre bilder framöver. Annars blir det nog till att byta kamera, antar jag.

Skyline sköter sig bra och verkar trivas hos sina nya ägare. Tänk, vad få hästar det ser ut att vara nu i hennes hage här hemma: "bara" sex hästar. Jag trodde inte att skillnaden skulle vara så tydlig ... Jag saknar henne verkligen, trots att vi ju ändå har "stallet fullt". Hennes ena dotter i Danmark (e. Vechtzich´s Hywel) dog i oktober pga en sprucken cysta på en äggstock, om jag förstod dödsorsaken rätt. Tråkigt ... Hennes andra dotter, som är helsyster med Lightning, finns dock kvar på stuteriet och väntar föl framöver sommaren.

Jag tittar noga på Disketts mage varje dag för att se några förändringar på den - men icke. Hon är så tjock också, och det underlättar ju inte saken. Det blir hennes första föl - förstaföl är ofta små - och dessutom är Lightning 20 cm lägre än henne (hon är 140 cm), så fölet kommer säkert att se pyttelitet ut ... Det ska bli så kul att se hur det ser ut. Det är ju bådas första avkomma, och kombinationen rent härstamningsmässigt är säkerligen inte gjord förut - så det kan ju bli nästan vad som helst, känns det som. Men jag gissar på att det blir en ponny, i alla fall ... :)

Strålande sol

-10 grader kallt på morgonen och därmed den hittills kallaste dagen på vintern - och perfekt promenadväder! Det är dock vasst på sina ställen för hundarnas tassar, så på eftermiddagen ägnade jag en stund åt lite extra klo- och tassvård. Jag brukar nästan aldrig behöva smörja in tassarna på dem, men nu hade både Smilla och Diva fått några små torrsprickor på trampdynorna fram.

Häromdagen pratade jag med ägarinnan till Smillas syster Ängel, som bor i Färila (alltså i Hälsingland). De hade mött en varg på sin morgonpromenad under julen! Det finns tydligen ett helt gäng vargar där i trakterna nu, och tre hundar har hittills fallit offer för vargarna. Jag kan inte påstå att jag gillar vargar särskilt mycket - för mig får de gärna hålla sig i obebodda trakter eller på zoo ... Hur som helst så har Ängel gått spårkurs nu efter att först ha gått några andra kurser på brukshundklubben, och tydligen är hon lika duktig på att spåra som hon är lydig. Ängel är en bedårande söt liten tik, och jag är så glad över att hon hamnade hos helt rätt person.

Alva löper nu, så jag väntar bara på att hon ska "lura igång" de andra också - men det verkar inte som om de är på gång än på ett tag.

Imorgon börjar skolan här, och jag antar att det är likadant runtom i landet. Tänk, nästa gång vi har lov här (vecka 10) är det redan mars! Perioden mellan jullovet och sportlovet brukar alltid kännas lång, men det blir i alla fall ljusare för varje dag och det känns så SKÖNT!

Lyckliga hundar

Igår var det helt underbart vinterväder, och jag tog ett gäng bilder av hundarna när de sprang på isen på Bodsjön i skolskenet. Bilderna såg riktigt bra ut när jag tittade på dem i kameran, men när jag kom hem ... Ja, då var de borta! Jag förstår inte var de blev av - kanske är det något fel på minneskortet. Idag var det förstås inte alls lika fint väder, och bilderna jag tog idag blev inte alls lyckade - men här är några av dem ändå. Tyvärr blev det nästan bara bilder på när hundarna sprang i vassen ... Whippetar är som vackrast när de springer, tycker jag - och att de är lyckliga när de sträcker ut i full galopp kan man bara inte ta miste på.
Vrooom! Diva till vänster och Smilla till höger.
Jazz på väg att bromsa in framför matte. Jodå, han lyckades få stopp den här gången också.

Våra grannar från Sollentuna kom förbi på en fika igår. Ett av deras barn är tolv år, och Simon och han kommer att försöka hålla kontakten via datorn nu när grannarna åkt hem till Sollentuna igen. Tyvärr hann de inte spela tillsammans på våra datorer igår (båda spelar World of Warcraft) eftersom Simon skulle på bio med några tjejkompisar, men det kommer väl fler tillfällen ...

Idag kom våra nyinflyttade grannar från Stockholm hem igen. Vi har tagit hand om deras post och gett deras katt vatten (mat hade han redan så det räckte och blev över) nu när de varit bortresta. Deras barn är så förtjusta i Lightning och Diskett som går i hagen bredvid deras hus, och pojken brukar säga att det är deras hästar. Jag är så glad över att det är fler barnfamiljer i byn - även om vissa bara är här under loven.

Nu ikväll har jag verkat hovarna på Lightning och Diskett. Samtidigt som jag verkade Lightning fick han ha på sig sadel, och han brydde sig inte om den alls. Något jag blev lite förvånad över var att katterna passade på att hänga i Disketts och Lightnings svans när jag verkade framhovarna på dem. Alltså inte bara längst ned, utan halvvägs upp mot hästarnas kors. Våra katter har ingen självbevarelsedrift alls ... Eller också är de smarta katter som har full koll på vad som är verkliga faror. Och en rolig svans på en snäll häst kan ju inte vara så farlig, eller? (Hästarna vände inte ens på öronen när katterna höll på och busade, så katterna hade i och för sig rätt ...)

Äntligen snö!

Barnen har varit ute med skidor och kälkar idag, för det har äntligen kommit några centimeter snö. Igår var det soligt och fint väder. Felix red på Melody i tio minuter ungefär och det gick jättebra. Sedan kom några av våra sommargrannar med en nyårspresent, en ostbricka, och de var så glada över julklappen vi gav deras släktingar på julafton. Stämningen i den här byn har verkligen varit usel genom åren, men vi gör vårt bästa för att förändra det.

Vi gick en promenad till Bodsjön med hundarna på nyårsaftonens förmiddag (det har vi gjort idag också), och på kvällen gick vi utan hundar till ett vindskydd en bit ned längs Gimån och grillade och sköt raketer. Det var månsken, men vi hade ändå utrustat oss med lampor, och Philip hade en egen pannlampa och tyckte att det var så spännande alltihop. Vid tolvslaget tittade vi på när grannarna sköt sina raketer. Varken hästarna eller hundarna brydde sig det minsta.

Några nyårslöften har jag inte avgett. Jag tycker inte om oprecisa mål av typen "jag ska motionera mer" för då vet man ju inte när eller om man har uppnått det. Dessutom är det inget jag kan komma på som jag vill förändra heller, för jag försöker alltid göra mitt bästa (vilket jag tror att de flesta försöker). Däremot har jag ett antal mål när det gäller de aktiviteter jag ska ägna mig åt med hundarna och hästarna, men det skriver jag mer om en annan dag.

Året som gått

I fjol försökte jag mig på någon sorts summering av året som gått, och det ska jag försöka göra även detta år. Året har gått fort men det har hänt mycket, så det blir naturligtvis bara en bråkdel som jag kommer att skriva om här.

I början av året bodde vi fortfarande i Skede, som ligger ungefär en mil från Vetlanda i Småland. Därifrån gjorde vi ett antal utflykter på olika utställningar med hundarna. Smilla gick i valpklass hela våren och hann med att bli BIR-valp ett antal gånger (bland annat på den internationella utställningen i Malmö), och hon fick dessutom flera BIS-placeringar, varav en vinst. Diva gick i juniorklass och fick Hp på officiell utställning samt flera BIR och BIG på inofficiella utställningar.

Tidigt på vårterminen bestämde vi oss för att flytta hela den långa vägen till Jämtland, eftersom mina föräldrar ville att vi skulle flytta ”hem” för att så småningom överta gården där vi nu bor. Vi tyckte då att det kändes rätt, trots att vi hade mycket ångest och ”second thoughts” över att lämna Småland, våra nära vänner och goda grannar, Philips älskade dagmamma, barnens kompisar och deras skola samt naturligtvis mitt jobb och ”vårt” gym. Sebastian hade dessutom bara ett år kvar i grundskolan, och det är tufft att komma ny till en skola med så kort tid kvar innan slutbetygen ska sättas. Nu är ju Sebastian en klippa på alla vis, så han har inte haft några problem att komma in i sin nya skola på ett bra sätt, trots att det varit en strulig hösttermin på skolan med flytt till nya lokaler osv. Men hade det inte varit för gården så hade vi ALDRIG lämnat Småland …(Love you and miss you!)

Ni som följde min blogg ifjol kanske kommer ihåg att vi då miste en älskad släkting, som då var endast femton år gammal. Även denna vår innebar en tragisk förlust av ett barn – mitt kusinbarn (jämnårig med Sebastian), som vi förvisso inte kände, men jag var granne med barnets pappa (min kusin) när vi växte upp och Sebastian och pojken skulle ha gått i samma klass i Bräcke. Vi har besökt graven flera gånger, och jag tänker på pojken och hans familj varje gång jag passerar kyrkogården, som ligger mittemot Philips dagis. Gravstenen är den finaste gravsten jag sett någon gång, med en bild på pojken ingraverad.

Som vanligt hoppar livet snabbt mellan hopp och förtvivlan och tillbaka igen. I maj föddes våra två föl: Skyborne Love Story och Skyborne Midnight Sun. Fölningarna gick bra, och stona fick senare åka på betäckning med Heniarth Yarra Glen. Vår tvåårige isabellhingst Skyborne Lightning fick betäckningslicens och vi beslutade oss för att låta honom betäcka vår Kulltorps Diskett (sektion B).

I maj importerade vi dessutom en svart whippethane från Frankrike: Taraly Black Mamba (e. Multichampion Taraly Stairway-to-Heaven – Multichampion och världsvinnare -01 Taraly Malcolm X). ”Jazz” har under hösten ställts ut i valpklass och har flera BIR samt BIS-placeringar (den senaste på SVVK:s utställning i Stockholm i oktober).

I juni tog vi så vårt flyttlass upp till Jämtland. Eller rättare sagt – det blev flera vändor; eftersom vår familj består av sex personer, fem hundar, åtta hästar och två katter så har vi rätt mycket saker. Vi köpte en jack russellvalp, Blaze, i samband med flytten, och hon har förgyllt vår tillvaro här. Dessvärre tyckte jag nu i början av vintern att det kändes för mycket med fem hundar, eftersom vi ju försöker aktivera våra hundar utifrån var och ens förutsättningar och vilja. Därför sålde vi Blaze i december till en aktiv tjej i Östersund som bland annat driver ett eget gym, och det verkar som om Blaze har anpassat sig bra till livet i staden.

Sommaren gick åt till att fixa hagar och ved, och vi köpte mycket nya möbler också eftersom huset där vi bor nu är ganska mycket större än det i Skede. Några utställningar hann vi i alla fall åka på, och till vår stora glädje fick Smilla två CK på raken när hon tio månader gammal debuterade som junior. Dessutom har hon placerat sig i Bästa tikklass, vunnit juniorklasser och blivit BIS-2 junior. Resultaten för Jazz har jag redan nämnt.

Under hösten genomförde Diva sin MH (mentalbeskrivning) med godkänt skott (1:a). Vi började även träna viltspår med hundarna, och i oktober debuterade Smilla genom att genomföra sitt anlagsprov med full poäng! Detta gav förstås mersmak, och under 2007 ska jag försöka hinna göra MH och anlagsprov med dem jag inte hann med i år (alternativt var för unga).

Patrick har gått en utbildning i Härnösand sedan augusti, och utbildningen fortsätter nu i Östersund. Han har varit borta mycket, och jag har haft fullt upp med barn, hundar och hästar under hela terminen. Dessutom jobbar jag ju heltid (jag är gymnasielärare i språk), och det är alltid extra mycket att göra och sätta sig in i när man börjar på en ny skola. Barnen spelar ishockey (Sebastian och Simon) och innebandy (Felix), så det blir många resor fram och tillbaka till Bräcke varje dag. Mitt i allt har jag försökt träna själv också, men träningen är faktiskt det som blivit lidande under terminen, eftersom den hamnade en bit ner på prioriteringslistan. Jag måste ju sova någon gång också … (Patrick lyckas på något sätt både jobba natt på helgerna och kliva upp på morgnarna som vanligt … Själv måste jag sova i alla fall sex timmar för att fungera någorlunda på dagarna.) Men men, jag HAR faktiskt tränat kontinuerligt – även om det inte blivit fem gånger i veckan - så även om jag har tappat lite muskler och toppstyrka så är jag i alla fall inte tillbaka på scratch. Jag vet att det går rätt fort att komma igen också, så jag har förtröstan …

I november fyllde Patrick 40 år, och vi köpte dessutom hingstfölet Ekbäckens Jarrah (e. Heniarth Yarra Glen u. Ekbäckens Jasmine – Twyford My Man), som vi hoppas mycket på inför framtiden. För ett par dagar sedan sålde vi så Ysselvliedt´s Sky Line, eftersom vi kommer att använda hennes son på våra ston nu framöver och därigenom bevara hennes linjer. Vi beslutade oss dessutom redan i våras för att behålla även årets stoföl (e. Vardra Santos u. Twyford Morgana), och vi försöker hålla hästantalet på en rimlig nivå för att hinna med alla. Skylines årsföl Love Story kommer också att säljas så småningom och är alltså till salu.

Har jag fått med allt nu? Nej, inte på långa vägar … Det allra mesta av det som händer och det vi gör är förstås sådant som bara vi själva vet om, och mycket är sådant som alla människor gör och är därför inte av allmänt intresse. I det stora hela är jag i alla fall väldigt nöjd med det gångna året. Det finns beslut som jag ångrar att vi tagit, men även om saker inte går att göra ogjorda så går det i alla fall att ändra på dem utifrån det nuvarande läget. Vi har aldrig varit rädda för förändringar, men det gäller att göra dem vid rätt tidpunkt. Ni som följer min blogg och genom den våra liv kommer framöver året - eller möjligtvis under 2008 - att få reda på de saker vi redan nu har planerat.

Ett riktigt Gott Nytt År önskar jag er alla - gamla och nya vänner och bekanta såväl som er som bara råkat läsa dessa rader!

Music

Skyborne My Music 1,5 år. Kortet är taget idag. I bakgrunden skymtar man en del av stonas hage.
Det som ser ut som dubbla nosremmar är grimman, som jag hade kvar innanför tränset för att leda henne i. Sedan ledde jag Melody med sadel och träns, och det gick också bra. Hon har så litet huvud att hon fortfarande måste ha shetlandsstorlek på grimman och tränset, trots att hon blir tre nu efter nyår. Sunny ser ut att bli störst av Morris döttrar, sedan kommer Music och sist Melody. Jarrah är ungefär lika hög som Sunny.

Varje gång vi har gått till Bodsjön med hundarna nu på sistone har vi mött någon av byinvånarna och pratat lite med dem. Det är fler än vi som tycker att "Statvägen" är en bra och lagom väg att gå, oavsett om man har hund med sig eller inte. Igår var det nattgammal is på Bodsjön. En bekant berättade att isen på en annan sjö som ligger 7 km från Bräcke fast i en annan riktning än Åhn har legat sedan i oktober och är ungefär 30-40 cm tjock, så de åker skridskor på den utan problem. Konstigt att det skiljer så mycket på så kort bit ... Annars brukar det ligga snö på isen den här årstiden, så det går nästan aldrig att åka skridskor på sjöarna här på vintrarna. Detta är i sanning en konstig vinter.

Skyline har flyttat

I förmiddags hämtades Skyline av sina nya ägare. Trots att det känns hemskt varje gång man skiljs från ett djur (och trots att det är jag själv som fattat beslutet om försäljningen) så känns det ändå bra när man vet att de kommer till riktigt bra hem. Saknaden efter Skyline känns dessutom mycket mindre när jag tänker på hur lyckliga hennes nya ägare var över henne. Jag hoppas att Skyline kommer att glädja de tre små tjejerna och deras föräldrar i många år framöver - och att hon får ett riktigt, riktigt bra föl till våren.
En bild från i somras, på Smilla och Maniac. Katterna lever och mår bra, om det är någon som undrar ... Våra hundar äter nämligen inte katter till frukost och små barn som efterrätt ... =)

Mellandagar ...

Igår och idag var vi i Åsele i Västerbotten, där Patrick är född och uppvuxen, och där hans föräldrar fortfarande bor. Vi gjorde en snabbvisit till ett par bekanta också, och det var lika trevligt som vanligt. Synd att det är så pass långt till Åsele ...

Jag har tagit in Skyline nu ikväll eftersom hon flyttar i morgon. Det känns tråkigt att sälja henne, men man kan ju inte ha hur många hästar som helst om man ska hinna med dem alla. Nu ska jag ägna tid åt att tömköra och så småningom rida och köra in unghästarna, så jag vet att jag kommer att ha fullt upp i vår. Vi har ju två blivande treåringar (Melody och Lightning) och en tvååring (Music) samt tre som blir ett år nu efter nyår. Dessutom väntar vi föl i mars (Skyborne Lightning x Kulltorps Diskett, alltså en blivande sektion B) och i maj (Heniarth Yarra Glen x Twyford Morgana, welsh mountain). Jag tycker att det är jätteroligt med unghästar och jag vill göra jobbet med dem själv för att de ska bli som jag vill ha dem ... Dock kommer Felix att få hjälpa mig med att "sitta in" unghästarna, och förhoppningsvis kommer han att kunna rida dem själv också framöver sommaren. Det hade förstås varit enklast om jag själv varit typ 150 cm lång och inte 168 - men vissa saker kan man ju inte ändra på. Och för det mesta är det faktiskt rätt bra att vara lång.

Juldopp

På julafton bestämde vi oss för att gå ner till sjön och bada. Till och med Philip ville bada, men han "fegade ur" när han kände hur kallt det blev utan kläder. Felix och Patrick tog sig däremot ett par dopp i den iskalla sjön. Själv badade jag inte - jag tycker att det är kallt till och med på sommaren. Diva tyckte att det blåste för mycket och tog skydd bakom några stenar; annars är hon rätt katig när det gäller vinterbad.

Julen har varit precis som den ska vara, med mycket och god mat och besök av Patricks föräldrar. Nu skulle man nog klara sig på soppa fram till påsk eller så ... Sebastian var jultomte hos oss, och han fick även i uppdrag att vara tomte hos våra gulliga grannar som har barn på Philips dagis. Med sig hade han Simon, och de gick även en sväng till våra andra grannar och gav dem en vinflaska från oss (vet inte om de dricker vin, men det var en fin etikett på den med en häst ...) och alla var glada och nöjda. Sedan gav de en julblomma till mina föräldrar också och ett paket till sin hitflyttade kusin, men jag tror inte att det var lika uppskattat av responsen att döma.

Hundarna har nog inte haft någon särskilt spännande jul. De har i och för sig fått både goda ben och grisöron och en och annan skinkbit, men jultomten brydde de sig förstås inte om. Vi har gått till Bodsjön med dem i alla fall, och Patricks mamma följde också med. Det är en sådan fart på henne trots att hon är 78 år gammal. Jag är säker på att hon har betydligt bättre fysik än en genomsnittlig 20-åring - men så är hon duktig på att underhålla sin kondition också med långa och raska promenader. Idag bakade hon jättegoda bullar, och Philip gjorde flera helt egna bullar och han var så lycklig över dem. En annan sak vi har gjort, är att vi äntligen kommit oss för med att skaffa badkar! Åh, vad jag har saknat att kunna bada de senaste åren! Vi hade nämligen inget badkar i Skede heller. Både vi och barnen har hunnit bada flera gånger. Philip och Felix badar tillsammans och har så roligt. De leker jättemycket med varandra annars också; Felix är så snäll och duktig med sin lillebror trots att det är fem år som skiljer dem åt.

Jag vet att det var en hel del av våra vänner och bekanta som blev utan julhälsning från oss (jag har inte lyckats spara alla e-mailadresser; några har dessutom bytt adress och vissas mailboxar var fulla), men jag hoppas att alla har haft en bra jul. Tack för de julhälsningar vi själva har fått från olika delar av världen! Nu siktar vi in oss på nästa helg med allt vad där hör till. Jag ska försöka göra en liten årskrönika också för att sammanfatta året som gått. Nästa år hoppas jag att vi hinner med en längre resa, och vi har även ett par roliga nyheter (tycker vi själva i alla fall) som vi kommer att presentera längre fram under året. Just nu väntar vi bara på snön så att barnen kan använda sina nya skidor och kälkar ...

Merry Christmas & A Happy New Year!

Julstädning ...

Ja, det är vad jag ägnat större delen av dagen åt. Med tolv rum att städa så tar det ju ett tag ... Men de stora barnen städar förstås sina egna rum, och Philips rum är så litet att det nästan inte räknas som ett rum, så det var väl egentligen nio rum jag städade ... Plus kök, hallar och badrum, förstås.

Jag är egentligen inte särskilt effektiv när jag städar. Jag börjar med en sak, och så kommer jag på att jag "bara måste göra det också" medan jag kommer ihåg det och när jag ändå är på det stället i huset. Idag innebar det till exempel att jag badade hundarna mitt uppe i allt (och dessutom klippte jag klorna och skrapade bort lite tandsten på dem när jag ändå höll på). Det innebär att det fortfarande är lite dammtorkning kvar - men hundarna är i alla fall fina! Eller - var. Det tog väl ungefär två minuter för dem att skita ner sig igen när de sprang som galningar runt stallet. Men jag VET att de är nybadade, och det räcker för mig. Whippetar är ju i allmänhet renliga hundar, och all eventuell smuts åker bort så fort de torkat.

För er som varit intresserade av Skyline kan jag berätta att hon nu är såld och ska flytta till sitt nya hem under jullovet. Hennes nya familj verkar jättebra, och som tur är flyttar hon inte så långt. Jag kommer att sakna henne! Hennes gener finns kvar hos oss i och med att hennes isabellfärgade tvåårshingst Skyborne Lightning (moderlivsimport e. den vackre Ysselvliedt´s Special Edition) är godkänd för avel, och vi kommer förmodligen att använda honom till våra ston till sommaren. Om allt går som det ska kommer jag även att erbjuda honom till andras ston. Villkoren (språngavgift etc.) för betäckningarna återkommer jag till längre fram.

Kvar till salu har vi Skylines ljuvliga sjumånaders hingstföl, Skyborne Love Story. Han är snäll att leda, verka och binda upp, och hans passansökan är inskickad.

Jullov!

Sista dagen på skolan före lovet är nu gjord ... Gissa om det känns skönt! Nu är det bara barnens skolavslutning kvar innan de också är lediga. Terminen har gått bra för allihop - men visst är vårterminerna roligare?!? Inte bara för att det är fler lov då, utan för att den ljusa delen av dagarna blir allt längre. Jag tycker om ljus och värme, även om jag gillar att åka skidor, köra skoter, rida eller bara promenera i det kritvita vinterlandskapet också. Nu ser det tyvärr ut att bli en grön jul här eftersom den lilla snön som kom är på väg att smälta bort, men det är rätt okej det också. Snön kommer ju, förr eller senare.

Igår flyttade Blaze till sin nya ägare. Det känns tomt och konstigt utan vår lilla glädjespridare, men jag är säker på att hon kommer att få det jättebra i sitt nya hem. Lycka till från oss alla!

Den här vintern kommer att bli ganska händelsefattig på hundfronten. Vi åkte ju inte på Stora Stockholm, så vi får i stället glädjas över Smillas och Jazz släktingars utmärkta resultat. Allra bäst gick det för Smillas farfar, Ch Adagio Love Supreme, som blev BIR samt BIG-3. Grattis i efterskott! Vi kommer heller inte att åka på My Dog i Göteborg i januari, men jag önskar alla er som ska dit lycka till, även om det ju är några veckor kvar dit. Vår första utställning nästa säsong blir nog någon av dem som äger rum i mars, men vilken eller vilka vi ska välja har vi inte bestämt än.

Om allt går enligt planerna kommer Diva att paras i slutet av vintern och vi kommer förhoppningsvis att kunna erbjuda vackra valpar lagom till sommaren.

Snowflakes

Jag har varit i stallet halva dagen idag och verkat hovar, borstat hästar och lett föl. Jag verkade Jarrah för första gången (han flyttade ju hit för ganska precis en månad sedan) och han var jättesnäll. Philips katt, Tjejen, strök sig längs hans ben medan jag verkade honom, och från början var jag rädd att han skulle råka sätta ned en hov på katten, men det gjorde han förstås inte. Jag tror nästan att hästar förstår att de måste vara försiktiga med katterna - kanske har katter till och med en lugnande inverkan på dem. Inte för att våra hästar är hispiga (utan tvärtom), men ändå ... Ikväll har det fallit några snöflingor. Kanske blir det en vit jul ändå? Om du tycker att det är roligt att tillverka egna snöflingor så finns här en hemsida där man "klipper" fram egna mönster: http://snowflakes.lookandfeel.com/
Om man har tid och lust att sitta och klippa en stund så blir det säkert fina snöflingor till slut. Här ovan är två av mina försök ... =) Jag kanske måste öva några gånger till ...

Hur kan någon föredra vintern ...

... när det här är alternativet?!?

Den här vintern har hittills varit som en enda lång höst - ruggig och mörk. Ytskiktet i hagarna är ojämnt och hårt, och inte ens fölen tycker att det är roligt att springa nu. Hundarna leker dock som vanligt; det ska mycket till innan en whippet låter bli att springa på grund av underlaget. Till och med blankis fungerar bra - det tar bara lite längre tid att få stopp!

I tisdags var det traditionsenlig lussevaka på högstadiet. Sebastian deltog i gruppen som underhöll; han var med i sketcherna, sjöng "Rocking all over the world" i en grupp samt var förstås med i luciatåget. Jag har fått höra från flera håll att han var duktig, och musikläraren tycker att de borde fortsätta med gruppen och ha fler framträdanden. I onsdags firade vi lucia flera gånger om: först i skolan (jag var med i luciatåget på gymnasiet; det är fortfarande roligt att sjunga!), sedan på dagis och till sist i ishallen, där vissa av hockeylagen (bland annat Sebastians lag) och en sångkör stod för underhållningen. Jag gillar lucia - den är så lagom avgränsad och inte lika ansträngt upphaussad som vissa andra högtider (t.ex. jul och nyår). Men jag gillar julen också, det måste jag erkänna!

Jag har äntligen hunnit med terminens alla utvecklingssamtal för såväl mina egna barn som för mina elever. Nu är det bara två skoldagar kvar för mina gymnasielever, och de har nog haft nedräkning ett tag nu ... Det är jobbigt på slutet av höstterminen, och eleverna har verkligen gjort sig förtjänta av ett långt jullov. Extra långt blir det eftersom de jobbat in tid genom bl.a. öppet hus. Vi lärare jobbar på onsdag också, men sedan får även vi ledigt. Det behövs, kan jag tala om. Jag tycker jättemycket om mitt jobb, men det tar på krafterna också. Det är så mycket runtomkring själva undervisningen som jag tror att människor utanför skolvärlden inte har en aning om - eller åtminstone har svårt att inse HUR mycket annat jobb man gör. Men jag tänker inte klaga; jag har, i mina ögon, världens bästa yrke.

Tjuvstart på luciafirandet

Ikväll kröntes Bräckes Lucia 2006. Felix var med i barnkören, och de var så duktiga! Dessförinnan var det uppträdande på Bräcke ishalls tioårsjubileum. Felix sjöng i kören då också, och Simon och Sebastian deltog i en musikal. Roligt att titta på! Dessutom var det godisregn för publiken med jämna mellanrum, och det var ett smart drag med tanke på alla småbarn som var med. Nu är Sebastian på middag på Folkets hus, och sedan är det dans efteråt. Som tur är ska han sova över hos en tjejkompis, så jag slipper sitta uppe så länge i natt.

Diskett börjar se riktigt dräktig ut nu. Jag har fyllt på mer kutterspån i deras vindskydd, men de föredrar att ligga i höet, så det känns lite som att elda för kråkorna ... Jag tömmer och rengör badkaren som vi har vatten i till hästarna minst en gång i veckan (oftare om det behövs - oftast blir det varannan dag till stona med föl för de har en förmåga att smutsa ner i sitt badkar) så det gjorde jag i förmiddags. Det tar evigheter att fylla på båda badkaren, vilket förstås är väldigt opraktiskt när man inte har tid i överflöd. Det går inte att lämna vattenslangen där och gå därifrån heller, för alltid är det någon häst som tycker att slangen är rolig att leka med. Sunny är klart värst ... Hon har förresten blivit väldigt social nu. När hon var liten stod hon mest och betraktade mig på avstånd medan Love Story gärna kom fram och pratade. Några nya kort på hästarna eller hundarna har jag inte tagit. Det blir så dåliga bilder den här årstiden när vi inte har någon snö som lyser upp. Jag undrar om det behövs gymnasielärare i svenska och engelska i Thailand? Eller kanske i Florida? =)

Fredagkväll ...

Och jag har lovat att sitta uppe för att hämta Sebastian vid midnatt ... Vad skulle jag ha gjort utan körkort? Igår satt han uppe till halvtolv för att fila på en recension som skulle vara inlämnad idag. Han fick MVG på den, så det var ju värt jobbet. Jag läste också hans bok igår medan han skrev recensionen. Skyddsängeln i Belfast tror jag den hette. Naturligtvis grät jag i slutet ... Jag tror att "känsligheten" har ökat med åren.

Patrick gick sista dagen i Härnösand idag och är godkänd på utbildningen. Det har varit rätt kämpigt under hösten när jag har varit hemma så mycket själv, och ingen hjälp har jag ju heller - förutom av mina snälla barn! Som det "duktiga och självständiga" mellanbarnet har jag alltid fått klara mig själv, och mina föräldrar har alltid haft fullt upp med att hjälpa mina systrar som bland annat var mobbade under skoltiden och därefter tydligen gjort konstiga val av män (förutom min storasysters nuvarande fästman då) ... Tja, man gör ju sina egna val i livet.

Imorgon ska barnen uppträda i ishallen och Felix ska sjunga i kyrkan också på kvällen, så dagen är redan fulltecknad. En promenad kanske jag hinner med på förmiddagen ... Men på söndag har jag INGENTING inbokat! Tror jag ...

Jodå, jag lever!

Jag har bara så mycket att göra nu att jag varken hinner eller orkar skriva i bloggen, trots att det finns saker att berätta om. Vi har annonserat ut Skyline och hennes föl, eftersom vi ju har sparat tre stoföl de senaste åren. Dessutom ska vi använda Skylines tvååriga hingst på stona nästa år, så vi behåller ändå hennes gener genom honom. Skyline är betäckt med Heniarth Yarra-Glen och förväntas föla i maj 2007.

Efter noggrant övervägande (och en hel del ångest!) har vi även bestämt oss för att sälja vår lilla sötnos Blaze. Patrick avslutar sin utbildning i Härnösand imorgon men ska fortsätta läsa i Östersund, så jag tycker att Blaze kommer alltför mycket i skymundan nu. Vi har ju flera unga hundar, och alla har rätt till sin beskärda del av uppmärksamhet (vilket förstås även äldre hundar har ...). Vi får väl se om rätt köpare dyker upp, annars säljer vi henne naturligtvis inte! Hon är en så himla glad och rolig hund - en riktig solstråle.

Vi har ingen snö alls, och det är i och för sig varmt ute, men det är så MÖRKT! Jag hinner inte göra någonting ute efter jobbet, bara fixa lite med hästarna i skenet av en ficklampa. Idag var vi en sväng till sjukhuset i Östersund för att få ytterligare en läkarbedömning inför Philips operation. Jag vet inte när den blir av, men någon gång under vintern, antar jag. Just nu går han runt och sjunger Blinka lilla stjärna ... Nej, nu ska jag strax hämta Simon från träningen. Bra att barnen tränar, men tusan så jobbigt det är att skjutsa!