-32 grader i morse. Till och med Jazz vände när han stoppade nosen utanför ytterdörren, så jag fick fösa ut både honom och de andra hundarna. Stackarna ... Tikarna tog sig inte ens tid att bajsa innan de ville in, så jag släppte ut dem igen efter att de ätit.
Våra bilar startade snällt, men flera på Patricks jobb fick inte igång sina bilar utan kom senare på förmiddagen. Nackdelen med att bo i glesbygd är att man blir så himla beroende av bilarna; man kan ju inte direkt bara vänta på nästa buss, för dels kanske det inte går någon buss alls inom de närmsta fem kilometrarna, dels kanske nästa buss inte kommer förrän med de hemkommande skolbarnen vid tretiden på eftermiddagen.
Patrick, som körde Audin, blev påbackad i en korsning i Östersund på eftermiddagen, men de gjorde upp på plats så nu har Audin en liten skada fram som måste fixas när kylan ger med sig. Alltid är det nå´t ...
När jag kom hem var det bara -18, och hundarna insåg snabbt att det var rätt okej att vara ute, så de följde glatt med ut när jag bar ut vatten till hästarna och eldade i pannrummet (men de stannar alltid utanför och leker medan man tänder upp; jag tror inte de gillar pannrummet). Nu är det så varmt inne vid braskaminen att hundarna bara står ut en stund innan de måste gå en sväng för att kyla ner sig.
Om en månad är det beräknad fölning för Diskett, men hon har inte börjat sätta juver än. Tre månader kvar tills Morris ska föla ... Och vi går och tittar förväntansfullt på Diva och funderar på när hon tänker sätta igång och löpa. Jag tror nästan att Smilla kommer att löpa först, och hon ska inte paras den här gången.
