Jazz fick sin ettårsspruta idag. Han sa inte ett pip utan stod helt stilla på golvet medan han fick sprutan. Jag pratade ganska länge med veterinären efteråt, och hon tyckte att Jazz var så lugn och trevlig - det har hon rätt i också, för han är en snäll och lättsam hund på alla sätt. Det enda som är lite udda med honom (för att vara en whippet) är att han älskar att bära och samla saker, så här hemma letar han reda på alla småsaker som ligger på golvet, och sedan gör han en liten samling på hundfällen framför braskaminen. Om det är en legobit eller någon annan liten plastbit kan det hända att han tuggar lite på den också, men för det mesta nöjer han sig med själva samlandet. Ifall man ropar på honom kommer han och lägger föremålet i ens hand. I somras tog han däremot sakerna och sprang ut på åkern bakom huset med det han tagit, och så släppte han det bara rätt ner där han stod om man ropade på honom ... Jobbigt att leta skor och dylikt på en åker! Skor är han, som tur är, inte intresserad av längre, och han har heller aldrig bitit sönder något dyrbarare än en legobit. Philip och han är väl inte riktigt eniga om vem som är den rättmätige ägaren till alla nallar, men Philip bryr sig inte om att det luktar lite hundsaliv av nallarna; det är mest jag som känner något behov av att lägga dem utom räckhåll för en viss långnosad hund.
Hur som helst så är jag glad över att våra hundar är så stabila. Precis som de flesta andra människor som är intresserade av avel anser jag att mentaliteten och hälsan är de viktigaste komponenterna hos blivande avelsdjur (och självklart även hos alla andra djur), även om jag förstås också tycker att exteriören är viktig; annars skulle jag inte visa hundarna och hästarna på utställningar. När det gäller människor pratar man ofta om den fysiska och mentala hälsan och att det finns en tendens till att de går hand i hand: Mår man bra psykiskt så blir man mer sällan sjuk, och begreppet psykosomatiska sjukdomar känner nog de flesta till. Jag vet inte om det förekommer hos djur också eftersom det kanske är svårare att forska om, och massor av sjukdomar hos människor uppstår förstås också pga andra saker än psykisk ohälsa, men det är rätt intressant, tycker jag. (By the way: Det är faktiskt synd att det inte finns några krav alls på blivande föräldrar; det finns barn som jag tycker synd om, där man tänker att föräldrarna verkar ha fullt upp med sig själva och sina problem och inte hinner med eller klarar av att vara föräldrar också. Förälder är man ju "twenty-four - seven" ... Och ens barn är ju ändå det viktigaste som finns. Att vara mamma och samtidigt kvinna är ingen omöjlig ekvation, men att vara mamma och inte inse att man själv är vuxen är säkerligen ingen "hit" - åtminstone inte för barnet.)
Kylan har gett med sig men det blåser lite snålblåst tillsammans med ett lätt snöfall, så det är inget skönt väder att vara ute i just nu. Jag ska skjutsa Sebastian till Bräcke halvsju i morgon bitti för han ska iväg och spela match. Jobbigt att kliva upp tidigt på en lördag ... Fast dagen blir å andra sidan längre, och jag brukar ändå bara sova en timme längre när jag är ledig. Patrick köpte en skitsnygg skoterdress idag så jag antar att han vill ut och pröva den i morgon oavsett väder ... Det är bara att ladda inför en skotertur och klä sig varmt! Förresten var hundarna ovanligt intresserade av skoterdressen: "Nämen har du också fått ett nytt hundtäcke och oj vad stort det är och vad många knappar och dragkedjor det har men inget teddyfoder (stackars dig) och i vilken ficka har du gömt hundgodiset månntro?", typ. Ja, se hundar!
